Hon berättade om sin särbo. Perfekt, tyckte hon. Om det inte vore för blommorna. Förr, när vi bråkade, brukade han alltid köpa mig en blomma efteråt, berättade hon, men nu när vi aldrig bråkar får jag inga blommor.
Jag skulle vilja veta hur han tänker, sa hon och skyndade iväg till jobbet.
Fråga inte, tänkte jag säga men då var hon redan på andra sidan rödljusen. Själv är jag inne i en tacksam period. Tänk att allt håller. Att man fortfarande får vara med och leka, att ens närmaste blev fler när mannen dök upp, att vänner finns och grannar att springa över till. Att man kan bli stående en stund på stan och med en dittills okänd. Att man bor i ett land där marken inte krackelerar, där ingen behöver vada iväg från ett översvämmat hem eller bli fängslad för att hon visar sin frisyr. Att man sitter här i sitt varma hus och skriver medan gråvädret pressar sig mot fönstret och en doft av nykokt lingonsylt slingrar sig in från köket.
Kom och titta! ropade mannen inifrån sitt rum i går. Han satt vid sin dator och spanade. Här har vi en kvinna som gläds åt det lilla, hade en tjej skrivit och rekommenderat min bok. Det var ju roligt. Men om självaste livet är det lilla, vad är då det stora?
Kanske den begagnade bogserbåten på sju ton som sonen köpte i mitten av juli, parkerade på sin infart och satte igång att renovera. Mannen blev genast intresserad och är det nåt som gör en mamma kär är det när andra bryr sig om ens barn. Efter tre månader och hundratals timmar av slit och planering samt stöd och punktinsatser från hjälpsamma är den nu både vacker och funktionell. Den tjugoförsta oktober lyftes båten i sjön, i sol och åtta plus.
Vi var ett gäng som stod där spänt och tittade på medan lastbilskranen fick sjutonnaren att lyfta, sväva och mjukt landa på vattnet. Skulle den flyta? Skulle motorn funka? Barnbarnen och jag höll koll, killar och män stod redo. En plugg, en ny rem och sen. Putt-putt-putt, lät motorn. Trivsamt. Som fiskebåtarna i Norge. Tioåringen lade in ljudet som ringsignal, putt-putt-putt. Ingen kommer att fatta vad det är, sa han. Och när ska du ha upp båten, undrade lastbilskillen. Om nån månad, tyckte sonen. Killen hajade till.
Hur tänker män egentligen, undrade tjejen på Storgatan i tisdags, hon som bara fick blommor av sin kille medan de bråkade. Innan jag hann svara sprang hon iväg. Män är problemlösare, skulle jag ha tipsat. Inga problem in, inga lösningar ut.