I Barcelona lägger man sina sorger i en liten ask och ser till att inte bli ficktjuvad på glädjen. Många har klarat sig. Picasso och Miro med flera. Men inte Carol, flickan från Sydney som sitter bredvid mig i en väntsal på polisstationen, vi är nio just nu. Jag har nr 18, hon nr 19. För mig har en timme runnit iväg. Nr 16 hämtades nyss. Sen öppnades en dörr här inne och nr 14 vinkades in.
Det tar minst 45 minuter, sa polisen när han antecknat mitt ärende och går du ut, mister du din plats i kön. Gå ni, sa jag till mannen och vännerna. Intressant miljö, tyckte de om väntsalen men väntar nu på ett café.
Carol, flickan från Sydney berättar att hon åkt åkt omkring i Europa i fyra månader. -När de tog min mobil i London blev jag jätteupprörd, ficktjuvar har vi inte i Australien. Det var som att mista sig själv, men kompisarna sa att det är sånt som händer, det händer alla.
Kom hit igår, fortsätter hon, åkte till en klubb sent, mycket folk, trångt, stället passade inte mig, gick efter en halvtimme. När jag skulle betala taxin upptäckte jag: De tagit allt! Men en säng har jag och tre mål mat om dan ingår, ovanligt på budgetställena, där hade jag tur. Tvingade mig upp för att hinna till frukosten och om en timme måste jag vara tillbaka för att få mig lunch. Det är inte gott men det är mat. Dom måste låna ut sin telefon, det måste dom! Så jag kan ringa hem till Sydney och be mamma ordna nåt.
Ouiii-ouiii-ouiii, ouiii-ouiii-ouiii, en siren skär plötsligt genom väntsalen. Vad händer? Ska man kasta sig till golvet? Oh my God, säger Carol, tittar upp på skylten som innan dess inte ändrat en min. Nu rör den sig rött och tjuter. Nr 18 rullar fram! Och nr 19! Vi studsar båda upp och ut mot öppna dörrar.
Ärendet med glasögonen som försvann efter ett restaurangbesök dokumenteras utförligt, inklusive mina föräldrars förnamn. En viss oro uppstår där i himlen, vad gör vi där?
Ett par kvällar senare är det vännens föräldrar som plockas fram i ljuset. Själv får han beröm av den vänliga polistolken då plånboken som ficktjuven kom åt i t-baneträngseln efter ljusshowen vid Plaza Espana endast innehöll ett körkort.
Hemma visar sig ett diarienummer från svensk polis vara allt som krävs för att en försäkring ska gälla, rapporten från den spanska förvandlas raskt till en souvenir. Men oh så tråkigt, säger kvinnan i receptionen om glasögonförlusten och fixar pappersarbetet på fem minuter.