Lyhört: På hemmafronten

Norrbottens län2011-05-07 06:00

Välkommen hem! sa en kvinna på stan häromdan. Hon kunde ju inte veta att den långa resan tog slut precis i tid för att vi skulle få uppleva rekordkylan i februari. Men mest minns jag värmen med att komma hem, barnaskratt i huset.

Fyra veckor på andra sidan klotet kändes som ett halvår. De tio veckorna efteråt har bara svischat förbi.

På min födelsedag tog mannen ett kort av mig med våra fyra barnbarn, W och M, L och L. Skickade bilden via mejl till väninnan i Västerbottens inland. Vad fina dom är! sa hon. Du ser så RIK ut!

Borta var vi friska hela tiden. Hemma blev det lite krämpor. Vinterkräksjuka bland annat, men det som kommit har farit. Katastroferna har anlänt via nyheterna.

Skönt att ni hunnit hem, sms-ade en vän när den stora jordbävningen drabbade Christchurch tre veckor senare. Men mänskorna då, de som bor och lever där? De som följde med oss hem. Hur gick det för dem? Hur gick det?

Sen Japan. Det mest förfärliga.
Mardrömsaktiga. Naturen gör vad naturen måste, men människans verk är det värsta. Hur hanterar man detta att inget kunna göra? Fast man ser och hör och vet.

Häromkvällen ropade mannen in vår nioåring till sitt rum. Sonen vilade efter maten, jag grejade med mitt och lekte med tjejen. Sen gick vi in. Vad tittar ni på?
Satellitbilder som låg över varandra. Den ena visade staden Sendai innan tsunamin. Genom att trycka på en knapp kunde vem som helst leka tsunami och gång på gång radera ut hela staden. Finns ingen roligare godnattsaga? sa jag.

Senare sitter nioåringen framför TV:n, mannen gillar Kunskapskanalen, särskilt det svartvita. Grabben lutar sig framåt. Stridsbilder från andra världskriget.  I min barndoms drömmar kom kriget gång på gång. Ingen kom undan sedan jag läst broschyren Om kriget kommer.

Apropå det värsta i Japan, hörde jag talas om ett kemiskt experiment på nittiotalet. Klassen fick gå ut och köpa renskav, olika märken och från olika affärer. Experimentet gick ut på att mäta kemiska ämnen i innehållet och jämföra. Det var lite olika. Men på samtliga höjde sig en stapel högt över de andra. Ämnet Cesium. Läraren pekade och sa: Och här ser vi ett resultat av ingenjörskonsten.  

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!