Samma köksbord, sa frun, jag känner igen allt, där satt min jordgubbe, busade med våra tjejer. Hon brukade kalla min make för sin jordgubbe för att han var så söt. Vi hälsar på vid hans grav. Smeker stenens rundning. Men det är inte bara där han är. Han finns i varje hörn i huset, särskilt den här veckan. I Sverige lärde jag mig att det fanns folk som gav utan att förvänta sig nåt tillbaka, säger pappan i familjen. Och mannen smälter genast in i gänget.
Åh, utropar vännerna när yngsten min och barnbarnen dyker upp, slår armarna om, nämner hans namn gång på gång, nu är din pojke ungefär som du var då! Och tioåringen börjar genast använda det främmande språket och den amerikanska t-shirten. Den roligaste engelskalektion jag varit med om, säger han vid middagen på altanen.
Vi värmdes av varandra, av minnen och av sol och fyraårsflickan hängde med.
Sen var vi några som kände för att bada.
-Jag lärde mig aldrig simma på det sätt man skulle, det berodde på armen, sa pappan, bröt den när jag var liten. Snabbast och vildast i Trolltjärn forsar han fram och busar med barnen, de skrattar och tjoar. Synd att inte äldsten med tjej kunde komma. Sverige borde vara rundare.
När vännerna flyttade var deras flickor tio och sex. Känns som att komma hem, säger de nu, nitton år senare. Den yngre föddes på Luleå BB. Jag var med, berättar pappan, i tjugofem år har jag nu fått hålla henne i mina armar.
Kan du visa mig hur man gör köttbullar? undrar mamman en dag. Vid fikat blev det bullar och kaffet, är det Gevalia? Det är det typiskt svenska de längtat efter.
Min thailändska kycklinggryta blev kvar i kylskåpet och jag försökte späda ut det mörkrostade till gammaldags Gevalia.
Medan de träffade andra vänner ställde jag mig att rulla köttbullar och stekte dem på spisen, det kändes självklart även om jag lovat mig själv att aldrig mer. I USA 2007 bjöd de mig på allt, hummer bland annat.
Köttbullarna blir som vanligt varken särskilt goda eller runda. Men skriver av receptet och sparar lite smet tills de kommer hem. I hennes händer formar sig smeten lätt, runt och perfekt, very very good, sa dottern, den lulefödda.
Sån lingonsylt finns inte i USA, sa storasystern, och man ser ju bären! Klart man ser bären, upplyste jag, det är ju mannen min som kokat den.