Gå inte så fort!
– Jag går inte fort!
Meningarna ekar i underjorden, uppför trappor och nerför, vi traskar och drar väskor kilometervis känns det som, från den gråa tunnelbanelinjen till den gröna.
Det är söndag. Ganska lugnt förutom för oss och aldrig är man framme förrän man verkligen är det, dryga timmens resa från flygplatsen. Tjugo minuter om vi tagit taxi.
Mannen som en sol vid automaten, tiokortet, vilket fynd! Vår dag började halv fem.
– Märkligt! ropar min flitige resenär ifrån badrummet i lägenheten på tvärgatan mot La Rambla, inte är det som hemma! fortsätter han apropå detta att kallvattenkranen stängs på ett annat sätt än den med varmvatten.
– Ska man ha det som hemma får man stanna hemma, svarar jag, böjd över resväskan.
Drar på kläder jag haft hängande i garderoben. Blir liksom en annan, söndagsfin. En dam närapå. En kvinna i Barcelona.
Fel kläder i den värmen, fel skor, platåsula i den takten! De flesta i vimlet är avklädda, som jag brukar vara hela sommarn.
Ställ dig här, säger mannen då och då längs gator och gränder och knäpper kort på sevärdheter med mig framför, fast jag säger usch.
Går in på ett litet ställe i Barri Gotic där det pratas mer katalanska än spanska och livslusten sipprar in.
Plockar i oss smårätter när en charmerande karl passerar, ler, undrar om vi talar engelska och styr mot ett ledigt bord.
Jag är född i Ecuador, min fru från Mexico men vi bor i Los Angeles, berättar han, vi kommer just från en kryssning runt Medelhavet och ni?
Efter pratet och maten viker trötthet och sorg åt sidan. Får kraft till ännu ett par timmars vandring, ner till havet, hamnen, ja ända bort till Barceloneta där folk avspänt ligger i solen, guppar i vågorna.
Jag doppar bara tårna, spolar av sanden från fötterna och viker upp mot gränder där skugga råder. Vi handlar lite frukost att lägga i kylen och mannen drar mig mot ännu en omväg, får han aldrig nog?
Tillbaks i lägenheten slänger vi oss på sängen och blundar. Usch hur vi låter, säger jag med hans armar omkring mig, tror du att vi orkar resa igen till nya ställen?
Andra har inget val. Idag vid ett övergångsställe en bit ifrån hamnen. Vi och andra gick mot grönt i vår välfärd när ett par grupper unga afrikanska killar springande passerade med var sitt bohag i en sopsäck på ryggen och försvann upp i en gränd.