Den första morgonen leker jag med hennes lille son medan hon pratar med hantverkare. Jag hälsar, tar den tjeckiske snickaren i hand. Han rodnar.
Prata engelska? Nä. Ryska var de tvungna att lära sig i skolan.
Efteråt promenerar vi ut från lägenheten, får oss en god och billig lunch och genar sen genom en park. Dom där husen brukade vara bakgrund till tv-bilder från första maj-firandet med potentaterna, dom ansågs som höjden av lyx, titta vad fula men fortfarande dyra, berättar kompisen, det är väl läget och historien.
Statyer av sovjetiska ledare är borta, kvar finns ett utsiktstorn med klotter på. Men utsikten mot floden Vltava (Moldau) med alla broar och mot gamla stan är overkligt vacker med tinnar och torn, historia varv på varv och husen tätt ihop. Hittar du ett par vita? Dom kallas Ginger och Fred, berättar kompisen, Ginger med hatt och kjol, vi kommer att träffa på dom på närmare håll senare. Man kan faktiskt se dem dansa.
- Titta på den gröna inhägnaden därnere, fortsätter hon, den var fylld av skulpturer. Ser du några? Nä. Om du vill det, åk till Drottningholm. Det finns ett talesätt än idag om tjuvar som tagit allt: Det ser ut som efter svenskar.
Kanske var det därför som snickaren rodnade? Jag skäms å Gustaf II Adolfs vägnar. En annan dag kommer vi fem minuter för sent för att bli insläppta till den medeltida judiska begravningsplatsen, där stenar staplats varv på varv. Från gatan nedanför kan man se hur de sticker upp ovanför marknadsstånden. Vakten var omutbart bister. I guideboken stod: Under andra världskriget dödades nästan åttiotusen tjecker i förintelsen, de flesta judar.
- Prag klarade sig i stort sett från bombning, Hitler tyckte om stan, planerade att flytta hit sen han bytt ut människorna. Engelsmännen gav bort oss till nazi-Tyskland 1938, men det blev krig i alla fall, säger kompisen. Efteråt kom ryssarna. Genom historien vet vi att vi inte kan lita på någon. Vi måste klara oss själva.
Har gått omkring i min värld hela sommarn. Har nu hastigt vänt blad. Men hennes grabb leker i slottsparken, hittar ett litet hål i en jättelik häck, kryper in och hittar ut igen. Det är det viktigaste. Att hitta ut.
Och mannen, var håller han hus just nu? Besöker sin hembygd och går på en skolträff för att fira femtio lugna svenska år.