Lyhört: En jkväll i maj

Norrbottens län2011-06-04 06:30

Mannen dras alltid mot vatten. Ibland när han drar mig åt nåt håll, tänker jag: Vart tog min vilja vägen? Den här gången är vi överens.

Maj våt och kall fyller bondens lada all, vädret i maj har varit perfekt och kvällarnas ljus häpnadsväckande. Måste gå ut i det, måste andas och ta in. Som om det vore första gången.
– Vad är klockan?
– Halv elva.
– Är det för sent att gå en sväng?
– Nä.
Även djuren rör sig. Över en annans gräsmatta nosar sig en igelkott fram. När vi saktar in och säger hej lilla kotte tvärstannar hon och fäller ut sina taggar. Lilla för dig va? Jag ska faktiskt bli mor!

Ljuset finns överallt och i de tysta husen dras rullgardiner ner. Gatorna vilar sig från trafiken. Storspoven går upp i varv mot Höträsket till, han låter så dramatisk. Ger allt varje gång, lördag kväll likväl som måndag morgon. Sen blir det tyst igen.

Trastarna i björkarna intill älvstranden ger oss några skrapor: Gå hem och lägg er! Trast vill jag inte bli, hellre då rödhake, sången så närvarande och exakt. Sen står vi intill det blänkande blanka och kollar in ändernas v-tecken i det våta och den röda solen som snart ska ta sig ett snabbdopp.

Har inte sett någon annan man som gått mot en solnedgång med sin kvinna en vanlig kväll i sin hemtrakt, man ska ha tur. Men en höll på att reparera en bil, en annan kom just hem från en segeltur. Inte heller kvinnor är ute och rör sig, kanske är de rädda för männen som vi inte ser.

De flesta karlar ids inte, inte den här tiden på kvällen. Vissa vill aldrig ut och gå. Det är ett problem, har jag hört. Hemma hos mig finns en hörna som gjord för att sträcka ut sig i. Särbon låg aldrig och vilade, mannen är ingen soffliggare heller. Ingen av dem är arbetare. Den som vilar behöver vila, den som arbetar hårt blir trött.
 
Gräset växer, säger mannen när vi närmar oss huset, jag borde klippa.
 
Jag har vant mig av med att klippa. Konstigt, det var ju roligt! Den som kan allt får allt göra, säger ett ordspråk.

Sen går vi in och drar ner rullgardinen vi med. Men ljuset hittar ändå alltid en springa att smita in i.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!