Vad gjorde ni på skyltsöndan, undrar mannen, åkte ni till stan?
– Inte som barn, då gick alla upp till byn om kvällen, man stod med nästippen mot skyltfönstren hos Kooperativa och Dahlbäcks och andades. Men kom man för tidigt var dom täckta med brunt omslagspapper. Då pillrade det i mina underarmar.
Det påminde om i måndags, då jag blev stående i morgonmörkret intill brevlådan och reflexmässigt försökte dra bort reklambladet som täckte tidningens förstasida. Det gick inte. Även en som prenumererar på konkurrenten blev stående med pillrande underarmar, vad hade hänt?
I Stockholm har två miljoner av årets budget gått till julbelysning, stod det i DN. I söndags skulle höjdpunkten, en installation vid Svampen, Stureplan, avtäckas med ett tal. De flesta av hundratals väntande vände och gick, sedan två jättelika jordekorrar av plysch poppat upp på ömse sidor om borgarrådet. Installationen visade sig vara reklam för ”Alvin och gänget 3”. Efter protester ska nu ekorrarna bort.
Vissa dagar börjar med strid. En ruta med reklam från Systembolaget blockerade min e-post igår. Du har väl missat att installera en ny version av Adobe Flashplayer, antog mannen, slog sig ner vid min dator för att förgäves bevisa sin tes. Jag travade iväg till hans, anmälde felet och krävde omedelbar åtgärd. För att ha en dator måste man ha två. Hur hamnade man i den här världen egentligen?
– Du då, undrar jag, angående barndomens skyltsöndagar.
– Jo, berättar mannen, det var sex mil till Ö-vik men på den tiden var det inga problem att pressa in en sju–åtta personer i en bil. Det var spännande att gå där och titta. Ett elektriskt tåg kom körande, minns jag. Och jultomtar som vinkade.
– Skyltsöndag i stan, ja då var man tonåring och tog bussen in, berättar jag. Sen gick man med nån kompis fram och tillbaka längs Storgatan bland allt folk, som också gick fram och tillbaka. Det var vitt på marken, festligt i luften och bjällerklang, bjällerklang nånstans ifrån. Man pratade och skrattade och frös om fötterna. Skyltfönstren var mest en bakgrund, det var killarna vi spanade in. Blickarna, det där outsagda.
www.anitanilsson.se