Lyhört: Andra tider

Norrbottens län2011-11-12 06:00

Jag har tänkt ut en present till Fars dag, säger bekantingen från förr. När hon nämner sin karl vid namn, dyker hans ansikte upp intill hennes. De har alltså fått behålla varandra.

Hon är på väg till maskinerna på gymmet, jag är på väg därifrån. Dagens vandring var snårig. Första gången utan den trevlige instruktören, inte konstigt att man blev handfallen. När jag en gång skulle provligga en säng på IKEA lade jag mig med fötterna på huvudkudden.

- Så du går här du med, säger bekantingen.

Vi sågs på kulturhuset för ett par veckor sen. Och innan dess? Årtionden har passerats. När vi först möttes var vi fruar och tjugo, bodde i samma lägenhetsområde och åkte med samma buss om morgnarna och en dag satt en kvinna bakom ratten, en blondin. Det var en sensation. Hur gamla har vi egentligen hunnit bli?

Jag var ny på jobbet, ny i stan. Det är viktigt det där, vem man möter som ny. Min bekant som blev kvar i statens tjänst är sig fullständigt lik.

- Men nu är jag fri och kan själv bestämma vad jag vill göra, berättar hon. Är det sånt här du har dig för? hade hennes karl undrat när han såg ett program om folk som sprang sig svettiga på löpband och lyfte så att dom blev röda i ansiktena. Det är inte som det ser ut, hade hon sagt. Han ska få gymkort, berättar hon nu, ska försöka lura hit honom, först går vi runt och rör oss lite lagom, sen myser vi och fikar, ska jag säga. Och du?

- Nystart. Tretton år sen sist. I våras blev blodsockret lite högt, då började jag med lchf. Nu är det perfekt, men tyvärr försvann hullet. Tänkte fylla på med muskler, ser du skrynklet här på överarmen!

- Sånt ser man bara själv, påstår min bekant. Jag går här för att mjuka upp mig, fortsätter hon, det tar tid att komma igång, särskilt på morgonen. Det knakar och knäpper, ja du vet. Men det gör jag inte. Står här och skäms. Över hjärnblödningen klagade jag inte. Och nu klagar jag över lite skrynkel.

Hemma igen sitter mannen kvar i fåtöljen där han satt när jag cyklade iväg. Det känns tryggt.

- Vad läser du?

- Om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!