Nu är de nedbäddade, de söta gubbarna. Tyvärr har haren varit och vyssjat dem lite väl våldsamt men odlaren räknar ändå med att få skörda en handfull bär.
Rätt fint blev det också med den breda gröna limpan i landet. Det vore hur roligt som helst om vedermödorna betalade sig. Som sagt vi får se. För dig som är intresserad av att testa tekniken så får du här lite bildhjälp och kom ihåg att bästa tidningarna att använda är Kuriren hahahaha!! :)
Att ha gått i land med ett projekt gör odlaren övermodigt mallig men det dåliga samvetet gnager. Jag har faktiskt ett moment kvar. En stor pallkragelåda ska fyllas med sand och jord och gräsklipp och här ska bondbönor växa. Det är redan väldigt sent att så och det kalla vädret gör inte saken bättre. En böna vill ha runt 12 grader,minst) för att gro och trivas. Det kan bli en hazard om man ska hinna få fram några bönbaljor. Jag väljer att vara optimist, det måste bli varmare snart och i pallkragelåda är både klimatet och näringstillförsel samt värmen ultimat. Jag tror att det fixar sig och gör det inte det så finns det ju grönsaker på affären.
Vad som däremot växer så det knakar är ogräset. På sina håll knähögt. Suck, är du med trädgård är du aldrig arbetslös, men det är väl lite grejen med det hela.
På ett år hinner man glömma allt det fina man satt som plötsligt dyker upp och slår ut. Förtrollande vacker iris sticker hål i sommaren med sina eleganta knoppar och när sidenkjolarna slår ut fladdrar de förföriskt i vinden. En kort med sinnlig dans av dessa flyktiga skönheter.
Trädgården är en brokig scen och statister hos mig är de myckna trastungarna som likt dunbollar sitter och skriker efter mask. De ser roliga ut och bryr sig föga om gårdsägaren som stövlar omkring lika stressad som trastföräldrarna.