Det lilla i tillvaron kan vara det verkligt stora, det som har betydelse. Det vi gör för varandra, för att underlätta livet, vardagslunken. Man blir varm i hjärtat över såna som mannen som varje fredag tar med sin gamla pappa på fikaäventyr Så "lite" men såå värdefullt. Mannen som satte sin handikappade farsa på hojen och drog runt i världen är en annan solskenshistoria. Själv värmdes jag vid ett tillfälle då jag i min lokala matvaruaffär såg herre i övre medelåldern som hade med sin gamla mamma/moster/faster/granne/svärmor/vän. Den lilla tanten fick gott om tid att klämma på grapefrukter och välja sina varor. Den medföljande mannen signalerade att han hade avsatt all tid i världen, det var mysigt att se. Och den unga kassörskan på samma affär fick en stjärna i himlen av undertecknad när hon trots en lång kö i kassan vänligt förklarade för den gamle darrige farbrodern att hon hade gott om tid att hjälpa honom med mynten. Det är starkt att våga bete sig mänskligt även om det suckas irriterat i leden från de som har "mera bråttom". Att vara generös behöver inte alltid handla om pengar även om det för all del inte är något fel att öppna plånboken om man kan, för den som behöver hjälp. Att ta det där nappataget för den okända behövande du träffar gör inte bara En människa glad, du glädjer även dig själv. Det kan handla om att köra hem en tung jordsäck från affären för den som ingen bil har, hänga en påse nybakade bullar på dörrhandtaget till den utsocknes studentens lya. Sätta din dagstidning i brevinkastet ibland till den som inte har råd att prenumerera. I dag tänker vi i hög grad på oss själva. Vad vi ska göra, vad vi behöver, vad vi vill, vad andra kan göra för oss. Orkar man så är det ibland en befrielse och glädje i att göra tvärtom, åtminstone ibland. "Vad kan jag göra för dig? " är några rätt enkla ord att lära sig säga. Och reaktionen brukar bli positiv. Att berömma varandra kan vi också bli bättre på och samma sak här - man vågar faktiskt tilltala okända. Själv träffade jag på en kvinna för ett tag sedan som hade klätt sig i starka glada färger och med roliga skor. Hon var som en sprakande glad blombukett. Jag och en annan för mig okänd gav henne en uppskattande kommentar och hon blev så väldigt glad. Och hennes glädje strömmade tillbaka på oss.
