Fågelskådning är ett av mina intressen. Nu på våren är det mycket av den varan. Inte undra på att man får lite pippi. Vad är det man ser, vilka arter, har jag sett rätt? Vilka kännetecken ska man titta efter? Det kan vara knepigt när objekten passerar i flykten. En av upplevelserna utspelade sig nyligen på landet då plötsligt en svärm med sällsamma gröna fåglar flög över mitt huvud. De såg ut som att de snarare hade päls än fjädrar och de vred och vände på huvena på ett lustigt sätt. Där stod jag på en liten väg och tittade upp och tänkte att hur ska jag kunna få veta vilken art det här är. Då såg jag kännetecknet som skulle hjälpa mig att arta rätt. Fåglarna som passerade hade nämligen små bruna ryggsäckar på sina ryggar ... såna där i läder ... Ja och i samma veva så landade två gamar !! med gula kala huven på telefonledningen intill mig och jag grämde mig svårt över att jag ingen kamera hade att föreviga detta fantastiska ögonblick med, och sen vaknade jag:) :) Ja ni förstår:). Mitt intresse för fågellivet är inte främst att kunna en massa arter och förresten är det en omöjlighet för en som startat den mera inriktade skådningen lite sent i livet. För mig är det allt överordnade själva upplevelsen,skönheten, kontinuiteten, spelet, dramatiken. Men visst, om det dimper ned något som ter sig ovanligt för ögat, visst vaknar vetgirigheten till och man vill veta vad det är man sett. En exklusiv besökare sätter guldkant, visst är det så. Nyligen deltog jag vid ett naturarrangemang och hade förmånen att träffa en massa naturintresserade människor. Det var allt från dem som hade järnkoll till dem som bara håller rätt på när flugsnapparen kommer. Här fanns de som sken upp som inför en tipsvinst när de fick veta att lommen återvänt efter sin exil i värmen. Sånt är roligt att se och är gemenskapsfrämjande över alla gränser. Nyss såg jag att ladusvalan också kommit tillbaka med sitt svirrande och göken gal snart i min älvdal. Men det jag väntar på allra mest just nu är en rödlätt bekantskap som hälsade på i fjol. Kommer rosenfinken tillbaka till min gård då kan jag lova att hjärtat kommer att slå dubbelvolter av glädje. Sen har jag också bjudit in gyllensparven till ett besök men det är en svårflörtad en. Fast vem vet. Och man kan väl få ha sina högtflygande förhoppningar, eller hur? elsa. rensfeldt
