Ha! Äntligen har det hänt! Jag är inne. Ja, eller rättare sagt gluggen i mina framtänder är inne. Läste i veckan att i modellvärlden är det nu högsta "mode" att ha en Thore Skogman-lucka mitt i truten. Tandläkarvärlden konstaterar i samma artikel att det perfekta leendet med ordning och reda i ledet av betar nu är ett mode på utdöende. Det ska se naturligt ut, det vill säga lite huller om buller och snett och vint och utanpå vartannat är det eftersträvansvärda. Den perfekta fasaden är ute! Ha! - Igen. Och såg ni mig nu så såg ni också mitt stora nöjda gluggleende :) :) Inte nu för att jag bryr mig så särdeles mycket i frågan men det är lite roligt att äntligen få påskrivet att man duger. I yngre dagar, när man är lite mera navelskådande i hur man ser ut, tyckte jag att gluggen mellan framtänderna var enorm. Fyrade man av ett leende i motvind så utbröt en visselkonsert i munnen typ. En gång råkade en bit hårdbröd ställa sig på högkant och skära rakt upp i gommen vilket var en föga uppmuntrande upplevelse. Nej, gluggen var verkligen ingen höjdare tyckte man då. Och det där om Tore Skogman för er som nu minns vem det var (ni andra får väl googla) fick man höra till leda kan jag lova. Inte kul att bli jämförd med en gubbe precis när man var i sina känsliga tonår. Så ja, i dag har man alltså fått upprättelse, det är lite småkul. Överlag tycker jag det känns skönt att det börjar bli lite mera normala takter i den uppstyrda trendvärlden. Inte för att andra ska bestämma vad du gillar eller ska tycka är okej, men visst påverkas vi alla oerhört av media och tv och nätet, som berättar typ dygnet runt vad vi ska göra och hur vi ska se ut och vad vi borde/vill/måste ha. Och handen på hjärtat! Nog är det väl vilsammare att umgås med en person som inte hela tiden tänker på sin outfit och vilket intryck hon/han gör? Så tycker i alla fall jag. Fast samtidigt, nog är det härligt med mode och trender och färger och former. Det är kreativt och triggar oss att skapa. En härlig färgstark tröja, undersköna soffkuddar eller en läcker lampa kan få oss att gå igång. Och inte är det fel att ge efter - ibland. Själv snöade jag in för en god stund en kväll när jag bläddrade i ett inredningsmagasin. "Tänk grönsaker" sade rubriken. Det gällde att färgsätta hösthemmet och det fanns en mustig bild där det hela åskådliggjordes i nyanser som aubergine och kronärtskocka med mera. Bedårande! Jag blev både sugen på att inreda och lite småhungrig på grönsakerna i sig:) Aubergine var det ju länge sen man åt ... hmmm.
