Tänk vad märkligt innovativ man kan bli när man frestas att skjuta upp något som måste få en slutlig lösning, Istället för att ta tag i saken direkt hittar man på små sätt att överbrygga problemet. Måste berömma mig själv med att vara relativt snabb att ordna upp surdegar. Men nu har jag länge gått omkring med en sak som bildligen och bokstavligen går mig på nerverna.I vart fall så får jag göra allt jag kan varje dag för att problemet inte ska ramla ned från huvudskulten. Jag talar om en av mina vardags-livlinor-glasögonen! Jag skulle inte klara en dag utan dom. Från att läsa tidningen till den finstilta texten på konservburken på mataffären. Glasögonen är min ständiga följeslagare, antingen sitter dom uppe på huvet eller så nere på näsan. Det fungerar bra - av och på-rutinerna, eller rättare sagt fungerade utmärkt fram till den dag då jag för åttiotusende gången fastnat med mitt långa hår i de små näsduttarna och slet till lite i överkant. Vips blev vidden på bågarnas mellanrum tre gånger större och följden blev att de börjar glida så fort vinkeln mot marken blir för brant. Här kommer innovationen in. Vad gör man? Ger upp och ställer färden mot optikern.Men, varför vara snäll med sig själv och ta enkla vägen ut. Nej dra saker i långbänk och sega med krångliga lösningar är ju mycket bättre..... Som att varje gång ögonen kommer rutschande antingen bromsa med ledig hand eller utveckla en helt ny stil a ´la flygande häger. Krokhalsat stelt med ansiktet rakt fram men ögonen vinklandes så mycket det går. Man vill ju inte råka ut för obehagliga överraskningar. Som att synhjälpmedlet plötslig landar i badvattnet eller på ett gud förbjude läskigare ställe. Jag har hunnit vara med om att skölja av dom från tomatig spagetti och försiktigt räddat dem ur jordhögars svarta mull. Upplevelser som enskilt borde fått mig att göra det där som jag borde, gå och korrigera eländet. Fast har jag gjort det? Nä! Och i skrivande stund sitter jag här och försöker att inte vinkla näsan för långt ned mot tangentbordet. Ja, ja, jag ska ta tag i det hela! Innan det slutligen händer en riktigt tråkig sak. Som att ögonen flyger av och man råkar trampa till rakt över glasen. Fast det går väl att hanka sig fram även efter en sån krasch. Vad är det för fel på pannlampa och förstoringsglas? Man är väl innovativ, om inte annat så för syns skull :)
