Är det inte vädret så är det hur vi är mot varandra. som avhandlas just nu i sensationspressen. Det är ju en väldans tur att snön vräker ned och att vardagshjältarna gör stordåd. Hur skulle det annars gå med kvällstidningarnas upplagor? De skulle väl frysa ihop, typ.
Att elände och olycka och ond bråd död säljer som smör vet vi men nog är det ju trevligt att fantastiska insatser och ren vardagsvänlighet även kan ge krigsrubriker. Sånt värmer och ger en hopp om mänskligheten.
Nyss var det Hjältegala i storstaden där just vardagshjältar hedrades. Inte ett öga var torrt och insaterna som beskrevs var helt fantastiska. Vilka människor det finns runt omkring oss. Och ännu bättre! Du och jag kan se till att den där godhetsvågen inte ebbar ut. Även om det bara blir lite plask i strandkanten till hjälpbehovets ocean så kan alla insatser, även de små, betyda mycket.
Det går väl inte en dag utan att du kan läsa i ros-spalterna om dem som stannat och hjälpt strandsatta bilägare och lyft upp rollator-tanter på rätt köl i halkan. Små saker men med ett stort värde för den som blir hjälpt och hjälpandets glädje för den som ger ett handtag.
Nyligen hjälpte jag en strandsatt dam som varken kom bak eller fram i snömodden med sin fullastade kundvagn vid en matvaruaffär. Jag drog och hon sköt på och fram kom vi. Och damen var glad och tacksam. Så lite som behövs som sagt.
Vädrets makter, dem rår vi inte på eller kan göra så mycket åt. Kvällstidningarna däremot verkar trivas förträffligt med snö och halkkaos tvärtemot rubrikerna som tenderar bli allt kraftfullare. När snöoväder "anfaller" och det bjuds på "mördarkyla" ja då är det ingen lek. Til slut har vokalulären blivit så brokig att man har svårt att hålla sig för skratt. Fast lite rubriktrött verkar man ha blivit vid något tillfälle och då man som läsare fick känslan av att nu var desperationen stor att hitta en ny fläskig rubrik på väderläget men att det inte lyckats.
Ungefär som när två kombattanter står och skriker åt varandra och till slut tryter de oförskämda tillmälena.
"Väderhelvetet" var kraftordet som man till slut tog till. Och ja visst kan man hålla med, när man skottat gården för tredje gången på en helg och när sikten på vägen är noll. Då räcker ibland inte kraftorden till.
bara! Det blir bättre nästa år.
Vi ses på det oskrivna bladet 2011.
Gott Nytt år!