Jag är en flitig skidåkare - i tanken vill säga. Ärvde en skidutrustning från barnen men den har stått i princip oanvänd fram tills i förra veckan. Då fick jag äntligen fingrarna ur. Det var för all del inte något pockande motionsbehov som dristade mig till att plocka fram skidor och skor och hasa iväg över barfläckar och isgator ut i snöterrängen som förvandlats från finaste före till grovsaltskaraktär.
Som barn och mycket ung åkte jag gärna skidor och var för all del rätt bra på det, men åren går ju och förmågan bleknar. Det blev jag varse denna dag då jag snörde på mig yngstens skidskor ’a storlek 45. Hade egentligen inte behövt ha skidor typ. Tänkte för mig själv att tur att ingen ser mig.
Målet för min färd i lätt sluttande terräng var att plocka ett fint påskris med söta videkissar. Jag känner mina marker och vet att det växer bra med vide nere vid älven. En kort vända med chans till bra utdelning tänkte jag och gav mig av.
Redan några meter på väg i ett svagt medlut kom känslan av att inte ha kontroll. Skidåkning handlar om teknik och följsamhet. Nu åkte skidorna iväg men den som stod på dem hade problem. Ryck och knyck och fara för att ramla pladask kantade hela vägen mot målet. Kände mig som ett järnspett på laggarna. Men på håll såg jag lönen för mödan. Det lyste vitt av de skimrande kissarna. Glädjen växte ända fram till dess jag lyckats krångla mig in bland buskarnas snårighet på omväxlande skare samt hissnande genomslag.
Då såg jag att någon annan varit före mig. Hela bestånd med vide var kapat och videkissarna lyste glest på det som var kvar. Älgen hade varit framme och hittat påsk-snacks. Skit också!!
Räddade vad som räddas kunde och till slut lyckades jag krångla ihop en liten kvast och skida ut ur mangroveträsket. En på älvens hårda skoterautostrada promenerande dam såg nog min belägenhet och ropade att " det går bättre att färdas här". Jaa fast där fanns inte det jag sökte, men tack!
Vägen hem blev inte lättare, en liten backe med betoning på liten blev för mycket för "järnspettet" på skidor som var tvungen att hugga tag i terrängen. Och en muskel i ena armen som levt ett lugnt liv fick sig en törn. Jisses, nu var jag en ovan skidåkare med last och dessutom skadad. Kunde det bli värre? Svar ja!
Hemma igen på gården dök dagens quiz upp. Hur i h-vete får jag loss skidorna? Tryck och drag, stick och vrid och bök. Suck! Till slut satte jag mig på bron och drog fötterna ur skorna. Och nästa år vid denna tid kommer jag att undra varför i all världen jag satt in skidorna i skrubben med skorna fortfarande i bidningen.
Men påskriset blev jättefint.
Ha en trevlig helg