Det går en tv-serie om lycka. Har slirat in där någon gång och konstaterat att det är rätt mysigt att följa jakten på detta tillstånd.
Ja vad ger lycka? Är det alls möjligt att exemplifiera? För lycka i sig kan ju inte beställas och fastän förutsättningarna för den kan verka så optimala som helst så infinner den sig inte alltid i alla fall. Den är minsann svårfångad och när den dyker upp är den ofta oanmäld men väldigt välkommen.
Den är en flyktig gäst men minnet av den kan vara livslångt däremot. Så det är kanske så att man inte ska stå efter antalet gånger man är lycklig utan istället vårda minnet av tillfällena desto noggrannare. För gör man det så kanske man blir bättre på att se den och förstå att man har upplevt den.
Det är betydligt lättare att bli rent glad över saker, att vintern ska övergå i vår till exempel.
Häromsistens var det en ny granne som gjorde mig glad. Det hände sig vid tillfället när all den myckna vackra och blöta snön plötsligt släppte från alla höga träd. Bland annat från den bamsestora tall som står precis invid min bilparkering där jag bor. Detta snösjok hade träffat just mitt åk och frusit till ett ogenomträngligt ispansar. Och jag som skulle iväg och handla! Där stod jag och en ättelägg med bara en isskrapa att anfalla isberget med.
”Kottar på sommaren och is på vintern” morrade undertecknad förtvivlat med humöret på fryspunkten.
Då kom räddningen. Den snälle grannen som har sin bil intill min plockade fram en helt ny skrapa.
”Jag fick den på hockeyn i går och du får den”, sa han generöst.
Jag lyckades hacka upp ena dörren så att jag kunde åla mig in och sätta igång motorn och kupévärmen. En till synes omöjlig situation kunde snabbt vändas till en isfri värld. Det var nästan snudd på lycka och bilfärden kunde genomföras.
Värre var det sen på min balkong där en av sommarbär full frigolitlåda med en trasmatta över hade frusit fast i betongen. Mattan gjorde våldsamt motstånd men saftkokerskan hade bestämt sig för att vara huslig. I mörker och på halt underlag gick jag loss med spaden för att få fram godsakerna. Vågade inte titta efter men förmodligen ligger den stela mattan i tusen bitar för fram kom bären - till slut. Och spaden ser säkert ut som ett S efter närkampen med is och kall betong.
Men, saft blev det, en märklig blandning av mest röda vinbär, mycket krusbär, lite svarta vinbär, fem trädgårdshallon och sju björnbär. Fyra liter råsaft ska nu förvandlas till flytande sommarminne att avnjutas de kulna dagar som återstår innan den blomstertid anländer. DET är väl lycka så säg:)