Att skratta åt fast med någon kanske är det allra härligaste skrattet man kan brista ut i. Det händer ju då och då, att kroppens endorfiner får en riktig kick och bär oss fram i livet lite stadigare än tidigare. Det riktigt goda skrattet, ni vet vilket jag menar, kan dyka upp precis när som helst och ganska oväntat, oftast.
”Minns inte när jag skrattade så här gott sist” säger vi ofta och visst kan det gå långa tider då inte mungiporna riktigt når upp till örsnibbarna eller är i fas med blicken i dina ögon.
När jag sållar i mitt eget skrattarkiv så hittar jag direkt tre saker som motionerat skrattmuskulaturen rejält. Ena gången var det när kollegan strax intill i kontorslandskapet fått en ny mobiltelefon som skulle testas. Som alla andra modeller så kunde den förstås ta bilder men sen fanns ju funktionen att förvränga bilden och det var otroligt roligt.
Först skrattade vi våldsamt över telefonägarens nya utseende – han såg ut som ett långöra ur bergakungens sal. Och när vi hämtat oss efter den skrattattacken så var det dags att lägga resterande krafter på ett gapskratt över undertecknads utmärkande drag som efter kollegans knapptryckning påminde om en hamster där framtänderna vuxit till jättebetar som uppslök hela ansiktet. Vilket underbart garv!
Vid en skogsutflykt för inte så länge sedan bjöd en av deltagarna på ljuvliga hembakade lussebullar ur en generös påse.”Var har du köpt påsarna” undrade en som fick smaka och bagaren uppfattade det som att det frågades efter var han köpt emballaget när det i själva verket undrades över de små kostsamma saffranskuverten som använts”.
Svaret som gavs av bagaren fick övriga i sällskapet att brista ut i ett befriande skratt: ”Jag köper treliterspåsar på Ica”. Bullar värda sin vikt i guld med andra ord :) Vill jag tänka på något riktigt roligt så har jag inte långt till den källan. En god vän som är expert på att balansera mellan ytterligheterna i livet och gärna bjuder på sig själv berättade när hon under Stålverk 80-eran skulle hyra ut sin lägenhet till en tysk anläggningsanställd och på bruten tyska per telefon förklarade ”ich habe vier zimmer unt eine kirche”! Küche skulle det ju vara men nu blev det kyrka istället. Hahaha!
Och tjejen som skulle hjälpa sin vävande svärmor med att köra och hämta 1.000 solvar och insåg att hennes egen bil måste vara för liten så hon tog istället och lånade en anhörigs bil med släp! Men framme vid hämtstället fick hon en liten söt ask i handen med de 1.000 vävspolarna:) :) Som sagt skrattet över små enkla saker i livet är nåt att värma sig på.