Våren är här! För att inte säga försommaren! Ja för så känns det i själen på en husägare som beställt ny brädfordring. "Nu är det dags" meddelar oväntat byggmästaren i den kalla marsmånaden och aviserar också att kung Bore måste skottas bort inom en snar framtid på en insnöad gård. Bereden väg för skylift och firmabil och virkesleverans. Och plötsligt känns det som att någon ringt och meddelat dig i snöstormen att nu knackar våren och sommaren på dörren. Äntligen är det dags att ta tag i sitt favoritprojekt igen. Det känns hoppfullt och spirar i hjärtat fast det ännu är mycket vinter. Men nu ska en del av den skottas bort i alla fall. Femtio år är en långt tid och när man tittar på en gammal träfasad så ser man ju att åren och årstiderna gått hårt åt virket. Man behöver ju bara titta på sin egen fasad:) Samtidigt så fascineras man över att det hållit så länge - ett halvt sekel med kyla, regn, frostsprängning och stekande sol. På solsidan är det värst, fibrerna kan räknas och en spik kan tryckas in i princip med en hands kraft. På skuggsidan är träet nästan som nytt men byter man så byter man runt om. På den gamla fasaden har klimatförändringen gjort sig påmind. Svartmöglet har kämpat en ojämn kamp för att vinna terräng på gamla brädor. Bara det nu inte drabbar det nya funderar jag, bäst att göra ett bra måleriarbete på det nya då. Det nya får ju gärna hålla ännu en femtioårsperiod även om man själv inte ska va med hela den vägen. Förr byggdes hus i supermaterial tycks det mig. De gamla fönstren som påbörjades rustning av förra sommaren var i pangskick sa fönsterrenoveraren: "Nu håller dom i minst 25 år till" skrockade han glatt. Och att han hade på fötterna förstod husägaren som vid försök att sätta en krok inne i en fönstersmyg fick ge upp. Träet var som marmor hårt, det krävs en borrmaskin. Färg som släppt i de djupa fönstersmygarna ska bort. Ett tidsödande sommarprojekt som skrivit upp sig högst på "måste göra-listan". Men fönster är husets ögon och känns viktigt. "Ska du inte låta isolera grunden också" undrar byggmäster och avbryter sommardrömmarna. Tja, men man kan inte göra allt på en gång, lite projekt får man allt spara till nya vårar med vänliga vindar. Och tid att vistas ute i den sköna naturen är också något som måste prioriteras. För vem vill missa när sträcken med svan och tranor passerar över tunet och när rosenfinken sitter i storbjörken och sjunger "pleased to meet you", då är det bara att släppa penslar och hammare och ge sig ut och hän. Eller hur!
