Tur eller tänkt? Ibland faller alla pusselbitar på plats som genom ett trollslag. Det behöver inte vara stora dramatiska saker utan bara små gyllene trevligheter som glimtar till i vardagen. Små underverk som utspelar sig lokalt och bara kommer till den närmsta kretsens kännedom.
Den som känner mig vet att jag älskar gamla saker. Och den stora magneten är källan är secondhand-butikerna. Här finner jag allt jag inte visste att jag behövde. Här hittar jag de vackra sakerna som jag inte kunde förställa mig skulle bjudas ut till salu och dessutom till en fantastiskt liten peng.
Jag förundras varje gång jag gör ett fynd över hur kvalitet och skönhet kan sättas till så låga priser. Nu senast styrde jag stegen mot Röda Korsets Kupan. Jag gick dit med mantrat att "jag ska bara titta". För övrigt så är dessa besvärjande tankarna alltid påkopplade när jag närmar mig dessa vattenhål. Och fast jag inte ska handla så kommer jag för det mesta alltid ut med något i handen och med en känsla som att jag tagit en lott och vunnit.
Nu sist när jag frekventerade dessa lokaler i jakt på ingenting så hann jag bara gå tio steg in när mina grönbruna fastnade på två ensamma parlampor som hängde för sig själv. Och i mitt tycke så var de ett pangfynd – som dithängda av en gudomlig hand och bara tänkta för mig. Världen runt omkring mig suddades ut och strålglansen från dessa 30-talslampor i grönt smide och lätt patinerande bronsering var intensiv, och oemotståndlig.
Jag hakade snabbt ned dom från dess ensamma plats och fortsatte jakten på ytterligare ingenting att köpa. En kvinna i samma ärende fick syn på ”mina”lampor och förklarade att hade inte jag tagit dem så hade hon. Jag slöt dem lite hårdare i famnen och gladdes över det låga priset – 60 kronor stycket. Problemet var att jag bara hade 60 kr i plånboken men sånt fixar sig.
Vid kassan fick jag återigen följe med damen som suktade efter mitt fynd. Expediten tog betalt – "60 kronor tack! Det är halva priset på lampor i dag"! Det hördes en flämtning ur kundledet och det var inte från undertecknad utan från den på lampor snuvade. Själv kände jag hur tursamt lottad jag var och att lamporna verkligen var ämnade för mig stod klart där hon bakom disken berättade.
"Det var nyss en kund här som skulle köpa lamporna men hon hade inte med sig pengar utan hängde tillbaka dem. Jag säger bara en sak: TACK! för att jag kunde komma över det jag inte skulle ha till ett så försvinnande lågt pris! Det är rena trolleriet – eller är det tur?