Att våga vara frimodig med betoning på modig kan vara en bra hjälp i en svår stund. Exempelvis när man ska följa en gammal förälder på sista färden.
Brukar tänka på syskonen som på sin mors dödsbädd uppfyllde hennes tidigt uttalade önskan om att få se fin ut sin sista dag i livet. Inför en förundrad och varmt leende sjukvårdspersonal målade de sin döende mammas naglar och läppar vackert röda och klädde henne i en fin klänning. Frimod och mod. När modern hade dött var det så dags för begravning. Till jordfästningen skulle väljas lämplig musik. Denna mamma hade brukat sjunga visan "när trollmor har lagt de elva små trollen" för sin ungar. Vad skulle passa bättre än just denna sång som var så känslomässigt behäftad i familjen?
Kantorn var ytterst tveksam till denna begäran, passade det verkligen? Syskonen fick inget riktigt svar på sin innerliga önskan.
I kyrkan - dagen för begravningen - kom dock svaret när de vemodiga stroferna av den gamla vaggvisan tonade ut från orgeln. Frimod och mod var ordet.
Gravsten eller minneslund. Pampiga blomsteruppsatser eller en enda ros, enkel kista eller påkostat fodral, öppen eller sluten mottagning. Som sagt vi är alla olika som snöflingor i hur vi vill ordna det när livet står på sin spets. Barn har ett naturligt förhållningssätt och hos dem kan man många gånger hämta både tröst och bli bjuden på ett brett leende i ämnet. Minns berättelsen om den lilla pojken som tillsammans med sin stora familj skulle besöka sin mammas alltför tidiga grav. Det var mammas födelsedag och där stod familjen vid gravstenen och kände att man borde sjunga något, men vad? Då kom det naturliga svaret från den lille: -Kan vi inte sjunga "ja må hon leva"? Och javisst, den här familjen var både frimodiga och modiga och sjöng denna sång därute på kyrkogården. Ja må hon leva. Vid en kyrkogårdsvandring ute på Örnäset med en av mina parvlar för länge sedan blev den lille överväldigad av de fria grönytorna som han trädde in i. Med mycket spring i småbenen och livsglädje såg han sig omkring i landskapet med alla stenarna och utbrast "Oj så mycket jordgubbar det finns här!" Frimod var ordet.