Arga snickaren i tv talar ut om renoveringshysterin i vårt land. Han tar bladet från munnen och serverar sanningar till de makeovrande paren. Dom får höra att det är skandal att de renoverar bort barndomen för sina barn. Skräckexempel lyfts fram med familjer som levt i princip utan golv i åratal. Allt för att göda den stora drömmen-ett perfekt stylat hem. Vart vill jag komma? Jo jag luftar bara min gamla fundering vad det är som gör att helt vanliga familjer kan bli som galna och nära nog renovera ihjäl sina relationer och ekonomi. Jag funderar vad det är som driver hårt arbetande småbarnsföräldrar som ju måste ha mer än nog med att coacha sina telningar och deras liv, att nästan ta kål på sig i jakten på det ultimata hemmet. Fast finns det- egentligen- det kompletta lyckohemmet? Är det verkligen det asdyra tälgstensmonstret för 100.000 som ska göra telningarna rosiga om kinderna? Och är det designlamporna på de tre våningsplanen med fullhöjd och loft utan funktion som ska ge blänket i deras ögon? Blir man verkligen en lyckligare knatte av att bada i en kostsam jacuzzi omgiven av ett specialimporterat kakel från Italien? Jag undrar. Och vad får man som barn för bild av vad ett hem är och hur det byggs upp om allt är designat och klart från första inflyttningsdagen? Är det ok att nåla sönder den flotta tapeten i barnrummet med alla teckningarna från dagis, och törs man skvätta med fingerfärger på de oljade köksbänkarna? Tack och lov så är det här inte något som gäller alla. Det finns massor av unga familjer som tänkt och börjar tänka tvärtom. Som hellre satsar lite i underkant på prylarna och lägger energin på sina nära relationer istället, eller låter allt löpa parallellt i en bra takt med rätt prioritering. Det går inte att renovera och investera sig till en beständig lycka och livskvalitet. Den sitter dessvärre inte i kostsamma saker. Kastar man ut för mycket av den gamla historien i ett hus så slänger man tror jag också ut en del av själen både husets och sin egen. Ibland kan det vara bra att stå ut med det nötta lite bara för att det visar att livet är något som pågår ständigt, att ett mysigt hem utvecklas som en bra kärleksrelation, lite i taget i alla möjliga ljus. Det är roligt att renovera! Men man ska nog akta sig för att ta livet av den glädjen så att man inte då den sista panelen är på plats upptäcker att det som skulle bli ett himmelrike förvandlats till ett rent helvete.
