Det behövs så lite, så lite för att det ska börja spira i själen på en obotlig trädgårdsnörd.
Spela roll att snöhögarna utanför fönstren är höga som Matterhorn och att det står 30 på termometern. Men en liten påse som oförhappandes ramlar ut ur ett skåp i jakt på annan bråte sänder en grön elektrisk stöt till hjärnans centrum för lust och fägring stor.
"Sockerärt" står det på förpackningen som hade bäst före-datum den gångna september. "Ähh! nog duger du i sommar" säger jag till den bulliga påsen som liksom glöder i näven och får tankarna att ringla iväg på blommiga stigar och fuktiga trädgårdsland.
Att den fullmatade katalogen från den spännande fröfirman dyker upp i samma veva spär på galenskapen. Som hos ett barn på julafton blir önskelistan längre och längre. Men det här är ändå ett klokt barn som vet att när man har skrivit av sig så kommer stora rödpennan fram. Då gäller det att skilja agnarna från vetet!
Då ställer man sig själv mot väggen och rannsakar hjärta och njurar om man verkligen behöver den där undersköna blomman för dagen? Och hur sannolikt på en skala är det att den där nya tomaten kommer att hinna mogna fram i drivbänken? Och inte behöver man väl testa tre sorters squash även om det skulle vara roligt. Och snälla du! Du äger väl inte en hel stadspark! Var ska du ha allt och framförallt, VAR ska allt stå innan det ska planteras ut? På Drottningholm!!??
Suck, jag vet, jag VET! Man far iväg, förförd och bedårad. Kroppens muskler är lyckligt okunniga om allt arbete som det skulle föra med sig om alla de 50 fröpåsarna verkligen blev inköpta. Den gamla sommarbilens fjädring skulle förmodligen vrida sig i plågor om den förstod hur många 50-liters säckar som skulle kunna lasta ned den till våren.
Och rabatten som vilar under ett lugnande snötäcke kunde med säkerhet upplysa om allt som sattes i fjol och som antingen inte kommit upp eller som står där och väntar på att fylla ut det lediga utrymmet. Fler plantor var god vänta, typ.
Rasp, rasp, ok jag stryker väl då, den randiga rödbetan, de kuliga kinesiska bladgrönsakerna, den läckra pumpan, de spännande rosfröerna och the upside down-tree, den nya rosenskäran fast den var så speciell i färgen och jätteeternellen samt solrosen med den vackra röda färgen. Men glansmalvan , näädu DEN ska jag ha! Kosta vad det kosta vill!!