Nu är åren med småbarn dagis och skolengagemang i min backspegel.
När det var som intensivast handlade vardagslivet mycket om föräldramöten, engagemang kring förskolefrågor. Var det inte fråga om att fixa någon fin festdag för barnen så kunde det handla om att försöka rädda ett nedläggningshotat dagis. Minns att vi till och med uppvaktade kommunen, hej och hå.
Det är jättebra och tur att det finns ett så stort och glädjande engagemang kring barnen, Hem och skola, lokala föräldragrupper, terminsansvariga i skolan, i föräldragrupperna med mera. Det behövs, det gör att man fångar upp en massa trevligheter som kan ordnas och även problem som kan lösas.
Min tanke när jag funderar tillbaka på den tiden är att så konstigt att det inte finns något liknande inom äldrevården. Att man inte på äldreboendena ser till att ordna "föräldramöten" där de anhöriga som har sina gamla placerade kan få chans att träffas och diskutera hur det går för gamla mamma eller pappa eller moster. Jo visst, man har ju förstås ordnat den biten runt sin egna anhöriga, men alltså det ultimata hade väl varit att ha en fullödigare överblick. I den enklaste av bostadsrättsförening har man ju denna form av kontakter. Det gör boendet mycket mera socialt levande.
Hade själv planer på att ordna en sån grupp när det var aktuellt för några år sedan. Jag tänkte mig en mailinglista bland de anhöriga på den aktuella avdelningen. Visste ju knappt vilka de anhöriga var till de andra. Kände att jag saknade denna vetskap.
Min tanke - som tyvärr inte hann bli allvar - var att hur lätt man skulle kunna lyfta funderingar som kanske alla går och bär på. Och lättare att kunna gå ihop om trevligheter som man skulle vilja ordna, enkla saker som exempelvis en blomma till jul till en uppskattad personal eller en tårta till alla boende en fin sommardag eller så. Små guldkorn som skulle bli ganska försumbara ekonomiskt om man delade på det, och mycket roligare.
Förmodligen skulle det kanske anses finnas avigsidor med att anhörigskarorna "gaddar ihop sig". En stark grupp som talar med en mun kan förstås upplevas besvärlig. Men samtidigt borde det upplevas positivt, tycker jag och då utifrån kundernas horisont. Tror säkert att det finns många föreståndare och personal ute på äldreboendena som skulle tycka det vore en värdefull möjlighet.
För att det verkligen ska funka så måste till syvende och sist de anhöriga vara beredda att lägga ned lite engagemang förstås. Är vi kanske inte riktigt beredda att gå in i ännu en "föräldraförening" när vi just kommit ur dagis- och skolsvängen?
Tål att tänka på.