Amaryllisen därhemma blommar som om det vore sista dagen på jorden. Stora tunga röda klockor som skimrar. Julstjärnan glittrar och de hemmasnickrade "pepparkakshjärtana dinglar i värmedraget från element som går på full sprutt. Nu fattas bara en ruska med doftande enris och tallkvistar så är julbilden klar. Låter det överdrivet julpyssligt? Tja, bara en liten eftergift och en vänlig gest mot er julälskare från en liten julvägrare.
Jag kan ju inte "gå ut med julen helt" så jag måste måla upp en röd rökridå för er. Ska man värdera vilka helger som tilltalar en mest så är det numera nyårshelgen som får mitt gillande. Kravlös och lätt som en midvintermorgon i sitt blåa ljus. En storhelg som inte bara Är utan BLIR. Som tar avstamp mot något nytt hur rutinartat ens liv än kan te sig. Vänder man blad hittar man ofta något som man aldrig sett eller insett. Nya möjligheter och nya prövningar.
För min del handlar det oskrivna bladet förhoppningsvis om att jag kan ta ännu ett steg närmare min dröm att flytta ut på landet. Att äntligen få börja med finliret i ett gammalt hus som krävt sin tid med reparerande och katastrofinsatser. Nu ser jag fram emot en vår och sommar då jag slipper vara gäst hos mig själv i väntan på att få beboeliga ytor. En ljus tid väntar utan mina "osynliga" hantverkare som visserligen är guld värda! men inte vill man bo ihop med dom i evighet. Dags att "göra slut" :) projektet börjar bli klart.
Ska vi prata nyårslöften så kan jag gott tänka mig att utan fallskärm utlova att försöka lära mig att tapetsera. Såå svårt kan det väl inte vara ... Jag måste testa.
Jag ska möta ljuset beredd med färgskrapor och målarpenslar och kakelfix. Och greppet ska tas från golv till tak. Trösklar ska på, lister ska spikas, fönsterfoder och ribb spikas fast. Det är en del som ska ske, men det är ju kul att ha nåt att göra.
Ute i trädgården ska det också tas nya grepp. Ogräsmarken ska plöjas och sås in. Och grunden ska läggas för en nätt självförsörjning, vinbärsbuskar, havtorn från Jämtland och sparris från Österlen samt gamla hederliga rader med helt vanliga grönsaker och en och annan potatis. Det blommande får stå på vänt till förmån för det ätbara.
Kommer jag att hinna med allt. Blir allt gjort? Nää förmodligen inte. Man är ju bara människa, men man kan ju alltid ha ambitionen och det är helt gratis och inte så tidskrävande att drömma. Men när rosenfinken anlänt till gården i maj så hoppas jag att jag står där och tänker att " så fort det gick till våren kom och så mycket jag hunnit"!