Det är dags att börja tänka på nöjena nu när solen stiger allt högre och vinterns förlamande hand släppt taget. Och nöjena handlar för många om att införskaffa fröpåsar och börja planera och drömma. Odlandets glädje är en av de mest sanna glädjeämnena jag vet.
Det är ett intresse som går hand i hand med sin utövare från tidig vår till sen höst. Och under vintern lever drömmen vidare och nyttan av vedermödorna besannas vid måltid efter måltid. Goda bönor, söta bär och morötter och sockerärt med mera. Det du själv producerat är ju så mycket mjällare och smakrikare än det du köper i affären.
Om det blir så mycket billigare är tveksamt, något kanske. I år verkar fröproducenterna dock ha lagt på rejält på priset, tyvärr. Men man ska inte vara allt för ledsen över det. För det mesta är det alldeles för överdimensionerat innehåll i påsarna och istället för att slänga bort vitala frön eller låta dem bli liggande så kan man göra kompisköp om vissa sorter.
Att byta blommor med varandra är ett annat bra grepp. Själv ska jag byta min fantastiska djungelklättrare mot små pelargonbabysar och fuchsia. Ser verkligen fram emot denna deal:)
Men än är det länge innan man kan skönja landen under snön. Men man kan ju alltid roa sig i väntan på att få starta. Jag har underhållit mig grundligt och beställt både liljor och havtornsbuskar. Mitt potatis och grönsaksland ska få återuppstå ur ogräsets våld. Kanske hittar jag igen mina sparrisplantor i eländet och sätter lite nya vinbärsbuskar.
Att fågellivet återvänder och att djurlivet i stort lever upp är lika fantastiskt varje vår. Det är som att leva mitt i en zoologisk grön dröm när man milda försommarmornar sätter sig med kaffekoppen på bron och hör rosenfinken igen. Och när det skakar till i storbjörken så vet man att nu har sommargästen anlänt och innan sommaren är över så lär det bli livat i holken. Och när daggrosen brutit fram en kaskad av knoppar tar odlarhjärtat ett gigantiskt lyckoskutt.
Såna här små saker – till synes enkla – ger i alla fall mig en otrolig känsla av livskvalité och mening. Jag känner mig som en naturlig del av ett stort sammanhang som oupphörligen bjuder mig på upplevelser. Somligt kan man delta i och påverka annat får man förhålla sig vitalt iakttagande till. Ett växelspel som laddar själen.