Leva nu, carpe diem bla bla bla. Såna goda råd får det att krypa under skinnet på mig.
Fast egentligen är det ju helt sant och rätt, visst borde vi leva nu. Se ögonblicket – fånga dagen och vara närvarande. Men blir det mer än en besvärjelse när vi hasplar ur oss detta carpe diem? Tur det är latin för då kanske många inte uppfattar vad det är som slirar iväg ur mungipan på oss lätt slentrianmässigt.
Det har skrivits böcker om det, Långsamhetens lov exempelvis. Det finns kurser i det, det kallas mindfulness. En riktig expert i just det ämnet blinkar inte ens om man fyrar av ett gevär intill. Kan man bli så närvarande? Vill man det?
Att vara mer i vardagen i alla dess faser är något önskvärt, för då lever man förmodligen livet mera fullt ut. Alla delar av livet, arbete, familjeliv, fritid blir viktigare-rikare? Men lätt är det inte att komma dithän. Om man nu vill dit.
Möjligen är det så att människan helt enkelt inte kan leva i nuet. Vi är istället fullt upptagna med att tänka framåt, hur helgen ska bli, vad nästa arbetsvecka ska innehålla.Vi tittar fram emot hur julhelgen ska firas och semestern ska förläggas. Kanske är det en överlevnadsstrategi, funderar jag.
Ja för hade bonden Paavo långt bak i 1800-talet tagit dagen som den kommer ja då hade hans vallskörd kanske möglat och kossorna Rosa och Stina drabbats av juverinflammation och så vidare. Planering och framförhållning var nog A och O då och är det fortfarande, tänker jag.
Men kanske gäller det att hitta en gyllene medelväg i det hela. Hitta de där öarna i livet då man bara släpper ned armarna och blir sittande helt i nuet i ett betraktande lugn. Skit i att disken skriker på en, att ungarna inte hittar nya sockar, att släkten ska ha hjälp och jobbet gnager. Man bara seglar iväg och slutar titta bakåt eller framåt.
I sommar blev jag beordrad att njuta. Personen som ufärdade denna välmenande befallning visst att det skulle bli svårt men jag provade verkligen och faktiskt med medvetenheten att man måste så gick det att nå målet.
En vanlig semestermåndag – när alla utemöblerna var oljade, broarna behandlade och allt akut avklarat bestämde jag mig. I en sällsynt vacker sommarkväll fångade jag dagen, blev mindful, kopplade bort alla måsten och bestämde mig för att vara i nuet. Det fådda bubblet som sparats för framtiden korkades upp och ackompanjerades av måsarnas födosök över en guldtonad ävdal. Stillheten var total och njutbarheten 100 procent ................... i en hel halvtimme.