Det är inte lätt att ha passerat femtio och hamnat på utförslöpan. I och för sig så tycker jag att jag är lika intresserad, sugen och projektinriktad som alltid. Livet tar ju inte slut för att levnadsåren börjar vara många och ungarna flyttar ut. För man har ju mycket kvar att uppleva, göra, även om pensionen rycker närmare.
Med stigande ålder stiger också min förvåning över hur enormt åldersfixerat samhället är. Vi ska se yngre ut, kalla våra barn för kompisar och dylikt. Det är en sida av medaljen som känns märklig. Men det märkligaste är nog åldersdiskrimineringen.
Många äldre yrkeskompetenta personer som gått på som små urverk hela livet och fixat familjeliv och annat utan en sjukdag eller ledighet får plötsligt när de råkat bli arbetslösa väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden igen. Inte för att de är mindre kompetenta än tidigare, nää, och åldern är egentligen inte skälet även om massan tror det. "Ingen vill ju ha en gammalgubbe/käring" säger man lite självtröstande.
Men det ska alla veta att en "gammal" person är så mycket dyrare än en riktigt ung person att anställa. Talade en gång med en arbetsförmedlare som utan omsvep förklarade "ja så är det" när han fick frågan. Gammal kunskap är ofta inte sämre men för kostsam!
Och de unga nyutbildade ska helst ha tre års erfarenhet och bara vara knappa 20 år. Det går inte ihop. Hur ska de som just lämnat en flerårig yrkesutbildning nånsin få yrkeserfarenhet om ingen vill ha dem? Ett samhällsproblem det också.
Sen synen på vem som kan få draghjälp vid olika projekt. När det gäller stipendier så verkar den överårige betraktas som totalt ointressant att begåvas med stipendier. Det vimlar av fonder, stiftelser som delar ut miljoners miljoner till alla möjliga ändamål och sammanhang, men tittar man nogrannare så är det ofta till någon ung person som pengarna riktas. Och det är bra, självklart ska de unga hjälpas på traven de har ju en lång startsträcka i livet. Men vad är det som säger att en som passerat mittlinjen i livet är ointressantare? Är det inte också själva projektens innebörd och substans som är viktiga också?
Vad är det som säger att inte mitt projekt kan bli till glädje och nytta både för ung, medelålders och äldre? Skulle det en 50-åring arbetar med vara sämre än det en 20-åring satsar på? Nä tror inte det, det känns inte så.
Nej, fram för mera fokus på innehållet och värdet av projekt och inte på personen som håller i det.