Holger Brännström

Pappa Holger, nästan 94 år, avled stilla i sitt hem i närvaro av vår mamma Vera. Ett långt och innehållsrikt liv fick avslutas på det sätt Holger önskade.Holger kom till Kiruna som byggnadsarbetare 1953, den tid då Kirunas bostadsbebyggelse satte fart, och var verksam som byggnadsarbetare ända fram till sin pensionering 1980.Det sista bygget han var med på var Thulegårdens äldreboende. När man vandrade med honom genom Kirunas gator kunde han berätta om
alla hus han varit med och byggt. Trots sitt hårda arbete lyckades han behålla en otroligt god hälsa genom
livet. En hörselskada från
arbetslivet var det som märkbart påverkade honom de sista åren.Holger var född i Gråliden utanför Jörn i Västerbotten. Föräldrarna hade flyttat hem efter några år i Malmberget, där Holgers far ett tag arbetade i gruvan. Holger var den siste överlevande i en syskonskara på sex.Under beredskapstiden på 1940-talet var Holger in-
kallad till tjänstgöring vid finska gränsen. Han berättade ofta minnen därifrån.
Pappa arbetade i unga år på många olika ställen i landet, bland annat var han med att bygga malmlinbanan
mellan Kristineberg och
Boliden, och arbetade i gruvorna i Boliden och Laisvall.1945 träffade Holger
mamma Vera och de bosatte sig i Hofors i Gävleborgs län, där också barnen föddes.
I Hofors arbetade Holger vid Svenska kullagerfabriken och på byggen.Holger hade ett stort bilintresse. Vi minns intresset som barn med ständigt ett bilbyte i sikte. Han rattade också sin sista bil, ända fram till 90 års ålder då han självmant tyckte att nu får det vara slutkört. Sista långkörningen gjorde han till Östersund då han var 88 år.När pappa gick i pension ägnade han sig regelbundet åt motionsutövning; han cyklade sommartid långa sträckor. Favoritsträckan var Kiruna-Rautasälven. Vintertid var det skidåkning så länge säsongen varade. De sista åren blev balansen sämre och han gick då i stället regelbundna promenader.Pappa tyckte om att besöka vänner, bekanta och släktingar i yngre år. Som barn fick vi sommartid på våra bilresor besöka alla möjliga och omöjliga människor som vi på något sätt skulle vara släkt med. Oftast blev dessa besök spännande upplevelser som vi fortfarande minns.Vi saknar pappa och hans drastiska humor, reflektionerna på dagens politik, tillståndet i samhället och den ständigt lite skämtsamma repliken till oss "ni skall inte slösa, det kommer att bli dåliga tider. Minns mina ord".