Lycka kan vara mycket. Nyss tog hjärtat ett glädjeskutt när jag såg att solen väckt sparrislandet igen.
Ur jorden sticker små mulliga knoppar upp. Plantorna sattes i fjol men någon konsumtion blir det nog inte i år heller. Rotsystemen måste växa till sig och då får sparrisknopparna komma upp och slå ut i en skir grönska med näring som går tillbaka till rötterna i höst. Men nästa år kan det bli en lättkokt knopp med lite smör till. Visste du att sparrisplantan kan leva upp till 30-40 år och att rotsystemet kan tränga en hel meter ned i jorden. Om du vill lyckas med växten så har du full sysselsättning under säsongen- den tål nämligen inte konkurrens av ogräs.
I växthuset väntar sommarplantor som strax ska få komma ut. En låda tagetets växer på med plantor som stolta tennsoldater. Måste vara världens lättaste blomma att odla och ingen skir och känslig varelse. De små växterna står rakryggade och som klonade. Det finns massor av olika sorter.
Något som är bra med den är också att den kan bekämpa skadeinsekter i jorden. Några exemplar mellan raden av morötter kan göra susen mot morotsflugan.
Själv använder jag ofta vitlök för att skydda mina odlingar. Jag blötlägger några klyftor och det verkar fungera.
Clematis är en annan rätt lättodlad perenn och tidigt upp ur jorden, också den i många olika skepnader.
Just för tillfället har jag fyra! små harungar boende under mitt uthus och de små söta sakerna, som tagit gården som sin, far fram som skördetröskor. Nyss satt en och "hjälpte" mig att beskära en rabattros. Kanske visste den lilla palten att det är just när björken fått musöron som det ska ske;)
Järnätterna som det alltid hotas med har jag inte sett av de sista tio åren därför vågade jag mig på att plantera ut jättesolrosorna i gångna veckan. Förstås vattnade med vitlöksvatten så att de inte blir snacks för små harar.