En tanke: Uppskattad busvisslare

Vilken sommar! Eller hur? Hade själv turen att täcka in alla de fina soldagarna både i början av sommaren och några mot slutet. Hoppas ni som läser också haft det gott under den norrbottniska solen. Min sommar har varit ovanligt aktiv och det var länge sedan jag kände att den var så ultimat, lika delar av jobb, projekt och vila och socialiserande.
Särskilt läckert har det känts att ha haft en herre som visslat efter mig hela semestern ute på min gård i Råneå. Och det sensuella visslandet har varit frekvent. Flera gånger per dag har han suttit där i ena änden av tomten och lyst med sin röda lite punkiga frisyr och pigga pepparkornsögon. Även om han inte fått lov att häcka på min gård så har jag känt mig lite utvald. Han är en av cirka 18.000 i sitt slag i hela landet och så väljer han just mig! Och det var länge sedan nån visslade efter en - jag kan inte minnas när :) Vi hade en ganska lång relation han och jag tills jag en dag upptäckte att han redan hade en flickvän - på min gård! Visserligen var hon väldigt diskret, en liten grå mus som försökte smälta in i omgivningarna, men jag såg nog. Fast strunt samma. Har man först haft turen att få stationärt besök av en grann rosenfinkshanne så inte gör det alls ont att plötsligt ha förärats besök av två exemplar av en ganska ovanlig art. Och ute i markerna kring gården har ytterligare individer av arten hörts. En
ornitologiskt intresserad kan verkligen vittna om ett drömförhållande. I flera veckor höll alltså denna individ till på gården. Den satt ofta i samma träd och lät sig tryggt betraktas på mycket nära håll. Den kom orädd flygande intill när man härmade visslingen. Ja det kändes faktiskt som att det var min helt egna fågel. Jag kunde också i lugn och ro fotografera den och då jag i sommar startade ett kvinnligt ornitologiskt nätverk kunde jag våghalsigt utlova finken som en attraktion under dagen i Ön. Den stund då visslandet upphörde kändes nejden väldigt tom ska jag säga. Och funderingarna kom om denne färggranna besökare kanske kan bli ett återkommande inslag i jordbrukslandskapet där nere vid Råne älv. Jag skulle inte ha något emot det. Ibland kan jag fundera på var han är nu. Kanske på väg till sin övervintringslokal långt borta. Råneälven bytt mot indiska Ganges. Och kanske visslar han nu där efter någon indisk flicka som undrar var han varit och gläds över att han återvänt.