En experimentell kvinna i sina bästa år fyller 60

Utställningen, som producerats av Svenska institutet och curatorn Karl Haskel, har vandrat runt i tre år och när det är Minsks tur följer Brita Weglin med för att ge kurser i moderna grafiska tekniker tillsammans med konstnärskollegan Per Sundling.
Två gånger tidigare har hon hållit i workshops på Center of Contemporary Art i Chisinau, Moldavien, i anslutning till den stora grafikutställningen. Brita Weglin gillar att undervisa, jobbar bland annat deltid på Sverigefinska folkhögskolans konstlinje i Haparanda.

Nervöst men viktigt
- Det är naturligtvis lite nervöst att åka till Vitryssland, men med mina erfarenheter från Moldavien tycker jag att det är viktigt att göra det. Konstnärer och studenter behöver få kontakt med oss i väst, behovet av material är stort, liksom intresset för nya tekniker. Utbyten mellan människor är berikande och har betydelse både för dem och för oss.
Hon lämnar en ganska rörig ateljé ute på Kronan i Luleå bakom sig. Där trängs nyligen returnerade bilder från en utställning på Silvermuseet i Arjeplog med bilder som just plockats ner från utställningen på Konstgillet i Boden. På borden ligger skisser och på en hylla står en modell av den vägg hon tilldelats i Kulturens hus i Luleå - Brita Weglin är en av fem utvalda konstnärer att göra utsmyckningarna där.
Hennes bidrag blir en bildserie - 13 meter lång.
- Jag tror att den kommer att bli både annorlunda och spännande, säger hon lite hemlighetsfullt inför avtäckningen i samband med invigningen den 13 januari nästa år.
- Bilderna har en koppling till vatten, livet och kulturen - jag har gjort något för själen, sen får man naturligtvis tolka bilderna som man vill.

Silversmed
Hon är grafiker, en av de mer experimentella i landet. Men nu kan hon också titulera sig silversmed. Snart ska hon börja sälja sina smycken - handgjorda i varje detalj - halsband, armband, broscher och annat av det mer konstfulla slaget och just nu sitter hon och bygger vidare på sin hemsida.
För några år sedan kände hon sig trött på grafiken, men kanske mest i ryggen där hon fått ont efter alla slitsamma år vid handvevade tryckpressar. Hon sökte till Stenebyskolan i Dalslånghed, en tvåårig silversmedsutbildning. Där togs hon in som specialelev, gick ett år i stället för två eftersom hon med sin konstfacksutbildning och sitt konstnärskap kunde hoppa över flera av de obligatoriska kurserna.
Därmed kan man kanske säga att hon är tillbaka vid sina tidiga drömmar. Brita Weglin växte upp i den lilla hälsingebyn Gäddvik, inte långt från Alfta och Bollnäs. Mycket av sin inspiration hämtade hon i farfars smedja.
- Redan som barn tänkte jag att jag ville bli silversmed, men det ansågs omöjligt på den tiden.Det blev realskolan i Edsbyn och senare gymnasiet i Bollnäs i stället.
Sedan drog hon till Konstfack och utbildade sig till bildlärare för att några år senare gå vidare till grafiken och konstnärskapet.
Hennes silversmide är lika experimentellt som hennes konst - pärlemorknappar som berlocker på de vackraste av silverkedjor, figuren "Målle", som också återfinns som motiv i hennes bilder, som brosch, fantasieggande hattnålar.

Firar i Stockholm
På väg till Minsk mellanlandar hon i Stockholm för att fira tillsammans med maken Lasse, barnen Emil och Anna med familjer och så förstås barnbarnet Aprilia.
- Hon är ett och ett halvt år nu och världens gulligaste. Henne längtar jag alltid efter, trodde aldrig att det skulle vara så roligt att få barnbarn. Dessutom är det så härligt att se ens barn bli så fina föräldrar.
Senare blir det fest för släkt och vänner i Luleå.
Men innan dess ska hon bo på hotell Sputnik i Minsk.
- Först tänkte jag att det kändes konstigt att bli 60, att det gått så fort. Men jag känner mig väldigt nöjd med livet och tycker att jag har så mycket kvar att ge, jag har både erfarenheter och spetskompetens. Ålder ger perspektiv på livet, men också på döden, tillvaron får en djupare resonansbotten, en del saker blir viktigare än andra. Som konstnär är det ingen nackdel att åldras - ju mer jag kan desto mer kan jag flippa ut, ta risker och jag känner allt färre begränsningar. Jag frågar ingen annan om lov - det är så skönt.