Lars-Gunnar Björk är död. Det är obegripligt. <br>Nyss var han ibland oss, glad, jovialisk, skojfrisk men alltid med ett djupt allvar bakom. Han drabbades av en infarkt i lördags kväll, som han inte hämtade sig ifrån. <br>Han lämnar ett mycket stort hål efter sig inom först och främst sin familj men också inom kretsen av forna arbetskamrater och de många vänner som han förvärvat och som haft förmånen att möta honom, där fritidsintressena korsade varandra, framför allt inom det frivilliga försvaret.<br>Tidigt kom han till Norrbottens-Kuriren, redan som 14-åring, när han lämnade folkskolan 1950. Där inledde han som så många andra före honom sin yrkeskarriär som nitisk ?springsjas?, innan han hämtades in på den tekniska avdelningen och fick lära sig typografyrket i grunden, från handsättning till maskinsättning.<br>I samband med den tekniska omvandlingen av Kuriren till offsettidning och övergången från maskinsättning till fotosättning, lämnade Lars-Gunnar 1969 den grafiska miljön och övergick till tidningens sportredaktion, där han bland annat tog hand om skyttet, som alltid intresserat honom. <br>När han definitivt ägnade sina krafter åt Kuriren hade han två års officersutbildning vid I 19 och infanteriets kadettskola bakom sig ? ett av hans stora fritidsintressen var frivilligrörelsen inom försvaret. Han var som värnpliktig löjtnant sedan 1960 hängiven medlem inom FBU (också som ordförande i Luleå FBU), i Reservofficerssällskapet (ROSIN) och Totalförsvarets psykförsvarsförening (TOPFÖN). 1985 tilldelades han, innan han ens fyllt 50 år, Centralförbundets för befälsutbildnings högsta utmärkelse, förtjänstmedaljen i guld. <br>Inom Kuriren tilldelades han Patriotiska sällskapets guld--medalj för lång och trogen tjänst. <br>Inom tidningen var han en tid ordförande i journalistklubben. Efter sin pensionering har Lars-Gunnar Björk fungerat som uppskattad sekreterare i pensionärs-klubben Veteranerna. Men det var naturligtvis familjen och sommarhuset i Högsön som fyllde hans pensionärstillvaro.<br>Han satte förstås stort värde på de yttre utmärkelserna men det var inte sådant som satte prägel på hans personlighet, som kanske bäst beskrevs av hans kamrater på sportredaktionen, när de hyllade honom inför hans 50-årsdag, och jag citerar:<br>Antingen Lars-Gunnar dribblar i tidningens spalter, tacklar de mest besynnerliga recept som amatörkock, bollar med barn och barnbarn, skjuter ett och annat skott i FBU eller trixar runt med sin Karin handlar det om hundraprocentiga insatser. Laglojal, det är och har Lars-Gunnar alltid varit.<br>Sällan tar Lars-Gunnar en bakstöt sur och vresig. Då har han närmare till skrattet och klacksparkarna ligger ofta på lut. Det är som en glad lirare vi lärt känna vår arbetskamrat?.Bättre än så kan det inte uttryckas. <br>Tilläggas kan att Lars-Gunnar sedan mer än 30 år tillhörde det illustra sällskapet ?Kalottkockarna?, som nu sörjer sin främste glädjespridare.<br><br>Lars-Gunnar Björk föddes den 15 juli 1936 i Jämtön och hade alltså nyss uppnått 69 år. Han sörjes närmast av sin hustru Karin samt barnen Monica, Eva-Karin, Carina och Patrik med familjer.
