Dödsfall - Gerda Ragnhild Nilsson

Gerda Ragnhild Nilsson, född Lustig, har vid 86 års ålder stilla insomnat i kretsen av sin närmaste familj. Hon växte upp i Tornedalen, varav de första sex åren i Armasjärvi och därefter i Lövdalen. Gerda var äldsta dottern i en syskonskara om åtta barn. Från småskolan och under hela skoltiden tvingades hon bo inackorderad på grund av den långa skolvägen. Redan vid 14 års ålder började Gerda arbeta i Norra Svartbyn, Boden och träffade där sin blivande make, framlidne Viktor Nilsson. De gifte sig 1943 och bosatte sig i Lillträsk utanför Norra Svartbyn, där de bedrev jord- och skogsbruk. Gerda fick sex barn, fem döttrar inom loppet av sju år och sex år senare föddes
sonen. Gerda var en skicklig husmor, bagerska, och en duktig sömmerska. Trots mycket krävande arbete lyckades hon finna tid till att sy fina kläder till sina barn. Hon fick pris för sina insatser i hemmet. Gerda fick sedermera många barnbarn, som hon ägnat mycket tid, omsorg och intresse åt, liksom barnbarnsbarnen. När jordbruket lades ned började Gerda förvärvsarbeta, först i hemmet som dagmamma och senare heltid på Bodens lasarett, vilket hon gjorde fram till sin pension. Därefter kunde hon ägna mer tid åt sina intressen; litteratur, stickning och musik. Hos henne fanns ett stort urval av skönlitteratur. Gerda var mycket allmänbildad och intresserad av omvärlden och väl insatt i aktuella frågor. Hon hade också "gröna fingrar" och hennes växter prunkade. Ett annat stort intresse var natur och friluftsliv samt att plocka bär. I samband med makens sjukdom och bortgång flyttade Gerda 1998 till centrala Boden. Hon hade ett aktivt liv med goda vänner och
familjen. Gerdas hälsa försämrades framför allt under det senaste året. Hon kom ihåg och hade hjärterum för alla i sin stora familj och var alltid engagerad i allas olika behov och livssituationer. Hon hade en förmåga att få besökare att känna sig extra varmt välkomna. Hon var en glad, snäll, stark, omtänksam, inspirerande, klok, rolig mamma, mormor och mormorsmor som lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi som hade förmånen att vara hennes familj är tacksamma för allt och saknaden är oändlig.