Det är Gunhild på bröllopsbilden

I tisdags, 30 januari fyllde Gunhild Sandström 93 år och kunde dagen efter sin födelsedag glädja sig åt att få se ett svartvitt fotografi i Norrbottens-Kuriren från sitt eget bröllop som togs för 67 år sedan. Det var Gunhilds dotter Stina som ringde Kuriren och berättade om fotografiet. En dam i Skara skickade in bilden till Kuriren och efterlyste namnen på brudparet.

Överraskande
- Det var så överraskande det här, och tänk man känner faktiskt igen oss, säger Gunhild.
Den då blivande maken Bengt var inkallad och tillhörde andra armékåren i västsverige. Gunhild minns hur militärerna stod i rad och gjorde honnör när de skulle till att vigas. Det var kårpastor Bengt Wallman som vigde paret och som tog bilden.
Militären hade anlitat en bondfamilj som hette Gustavsson till hjälp för att ordna bröllopskalaset och den familjen var så hjälpsam att Gunhild och Bengt höll kontakt med dem i flera år.
Under kriget var det ont om äkta kaffe, men inte den här speciella dagen.
- Fru Gustavsson hade kokat kaffe och bakat åt oss. Det var riktigt kaffe, det var gott. Först fick vi kaffe och doppa, sedan mer kaffe och gräddtårta, med riktig grädde, de hade ju djur på gården, säger Gunhild.
Ett högre befäl såg till att hon och Bengt fick åka bil till vigseln. Deras cyklar som de tänkt ta sig fram med till vigseln lastade de andra militärerna på ett bilflak. Samme befäl var med och kastade risgryn på brudparet efter vigseln.
- Han var väldigt trevlig och tog en hel näve risgryn som han kastade i mitt hår efter vigseln och sade att det är så vackert med de vita risgrynen i mörkt hår, minns Gunhild och skrattar.

Bröllopsresa på cykel
Efter bröllopskalaset satte sig de nyblivna äkta makarna Gunhild och Bengt Sandström upp på sina cyklar och trampade i väg tillsammans ut på vägarna. De övernattade i sitt medhavda tält. Några pengar till hotell fanns inte.
Andra natten sov de i tält utanför Läckö slott.
- Det regnade så gräsligt på natten och jag tänkte att allt blir blött, men på morgonen sken solen så vackert och allt torkade upp igen, säger Gunhild.