Bertil har jazzen i själen
Som en röd tråd har musik och då främst jazz gått genom Bertil Forsmans liv.
INGA PLANER PÅ ATT SLUTA SPELA. Nu närmast kommer Bertil Forsman att spela på "Musikomat" men han har också planer på att få spela i Jokkmokk där han en gång startade sin trumpetarkarriär.
Foto: Håkan Gidlöw
– Med namnet Onisac är vi lättare att hitta på YouTube, säger Bertil. Han är äldst i bandet och den yngaste bara 17 år men åldern har ingen betydelse för musiken.
– Killarna kommer kommer Framnäs musikhögskola, berättar Bertil.
– Jag spelade inte trumpet på två år men sedan tio månader är jag igång igen. När jag tog fram trumpeten fick jag nästan frossa när jag började spela igen men nu är jag som en ny människa, berättar Bertil som inte har några planer på att sluta spela.
Han är född i Jokkmokk och där inledde han sin musikaliska bana med att spela par melodier på Biograf Nordan i Jokkmokk.
– Vi spelade innan filmen började. Jag hade egentligen velat spela dragspel men det var så många som gjorde det så det blev trumpet i stället. Så fick jag höra Harry James spela trumpet på en skiva med Doris Day. Jag gillade hans ton på trumpeten och sedan övade jag inte melodier utan jag bara tonen, gissa om min fars hundar ylade, skrattar Bertil.
1948 flyttade han till Luleå för att utbilda sig till bilmekaniker på Robertsviksskolan och sedan har han arbetat på Müllers bil i Luleå i olika positioner. Hela 34 år blev det på bilfirman innan han gick i pension.
– Nyinflattad till Luleå sökte jag musikanter och sedan träffade jag två killar från Båtskärsnäs, berättar Bertil. Vi började spela tillsammans och bildade K-G Morins orkester. Vi spelade i hela Norrbotten och i Västerbotten också.
– Vi spelade hårdsvängande jazzmusik och vann en dansorkestertävling på Shopping med det, berättar Bertil. Vi funderade på vilka som kunde ha röstat på oss och eftersom vi var aktiva i Luleå jazzklubb trodde vi att det var medlemmarna i jazzklubben som hade röstat, hur det verkligen förhöll sig med den saken är än i dag ovisst.
På 1960-talet blev det lite mindre jazz.
– Det var då det var populärt med svensktoppsband och Beatles, berättar Bertil. 1966 började jag spela i ett dansband ”Domnivet”. Det var jag och fyra som tidigare hade spelat med i Rune Lindstedts, en riktigt kovändning från jazzen, säger Bertil I dansbandssvängen var han fram till 1972.
– Men jazzen har alltid funnits i själen, berättar Bertil. När melodin tar slut kan jag improvisera på ackorden, det finns en frihet här och det är det som är finessen med jazz och att synka med andra när man jammar ihop.
Jazzen har också gjort att han fått möta många, för att inte säga de flesta, kända namnen inom jazzen.
– Jag har hört de flesta live, utom Louis Armstrong,. jag har träffat underbara musikanter som Dizzie Gillespie och Miles Davis för att nämna några.
– Miles Davis träffade jag på Umeå jazzfestival 1985, berättar Bertil. Jag hade sett honom tidigare och ville se honom igen. Sedan fick jag förmånen att ta honom i hand och tala en stund med honom och det blev ett fint möte. Kemin var så bra emellan oss och sedan fick jag också tre kassetter med musiken från konserten från annat håll så det här blev ett verkligen minnesvärt tillfälle.
- På Jazzcelebration hade vi exakt samma sättning som Miles Davis hade haft, berättar Bertil som själv hållit i många jazzarrangemang i Norrbotten genom åren, bland annat Wooddy Hermans, Dexter Gorden, Buddy Richy och olika storband bland annat Count Basey när hans orkester besökte Boden.
– Det var häftigt när de första storbanden kom, minns Bertil. Wooddy Hermans orkester fick bland annat en lappmössa var som minne från besöket i Norrbotten.
När Norrbottens Big Band bildades har han spelat en hel del med dem också och att få spela med del enskilda musikanter har också varit minnesvärt.
– Ja, jag har fått förmånen att spela med Lars Gulin, Dick Gyllander och Donald Bird bland annat. Spelningen tillsammans med Donald Bird minns jag speciellt, berättar Bertil. Amerikaner kan alla låtar och vi jammade tillsammans när spelningen var slut vilket kunde bli långt in på småtimmarna.
Trots att Bertil i dag är 77 har han inga planer på att sluta med musiken.
– Nästa år har jag nästan fått lov att spela i Jokkmokks kyrka, säger Bertil. Tidigare har han bland annat spelat i Domkyrkan tillsammans med en kör och storband och det blev ett verkligt fint minne.
– Sedan har jag funderingar på att spela på Biograf Norden i Jokkmokk som fortfarande finns kvar, då skulle cirkeln vara sluten, säger Bertil.
Så jobbar vi med nyheter