Något jag absolut kan spika är att det blev en annorlunda sommar.
Normalt springer jag som en älg i skog och mark och är som en mullvad i trädgården. I sommar blev jag en sitting duck på grund av ett skadat knä. De längtansfyllda blickarna mot trädgårdsarbete, skogsvandringar med kameran och fågelskådning ute i spenaten fick vändas mot andra mera beskedliga aktiviteter. Och då hamnade jag i spiksorteringsbranschen, vilket faktiskt var riktigt intressant.
Det kan finnas fördelar med att tvingas dra ned tempot och här kom det att handla om rensning av gammalt gods i snickarboa och uthus. Själva grovarbetet sköttes av ätteläggarna som suckade över tunga tråg och burkar med oändliga mängder spik, skruvar- och mystiska föremål - mer eller mindre gamla och rostiga.
”Kasta”! var deras hårda dom. De tyckte sig inse att om man ska ta ställning till allt som fanns i gömmorna efter ett halvsekels samlande, ja då hade vi suttit än och sorterat. Men, om man bara kastar allt över axeln, utan att kolla igenom - ja då finns ju risken att man missar något intressant... Nää här skulle sorteras - noga! Och si det beslutet visade sig vara rätt fruktbart .
Det första tunga tråget såg vid första anblicken ut att bara innehålla pryttlar med direkt adress metallåtervinningen. En si sådär fem kilo tung laddning med rostiga skruvar, muttrar, rörstumpar, kopplingar, nycklar till dörrar som stängts för ett halvsekel sedan, halva spikar!?? med mera. Allt hälldes upp för att tas ställning till.
Och se på katten! Direkt så glimmade tre små föremål till. Det ena lite roligt och de två andra grejer som med fördel kan användas i heminredningen. Jag kände mig oändligt glad över att inte ha fallit för ”jagorkarintekollaigenomsåjagkastarosett”-känslan.
Bland all bråte låg en fyra centimeter lång metallbit. Glasögon på, pincettgrepp, när och skärskådande - men var det inte!? Joo, en jätteliten fällkniv, uppenbarligen med väldigt många år på nacken. En hälsning från förr. Tankarna gick igång och sorterandet stannade upp en stund medan den lilla välfungerande kniven veks upp och ihop. Tänk om den kunnat berätta.
De andra fynden var två små - block/lyftanordningar i grönmålad metall. Genast föddes idén att använda dem till gardinhissar någonstans. Tja så där höll sorterandet på under en räcka av dagar. Som en arkeologisk utgrävning i den egna historien ungefär.
I slutänden kastades kanske 90 procent av allt. Med det som fanns i gömmorna hade man kunnat uppföra ett större hus utan att behöva åka till järnhandeln en enda gång.
De halva spikarna funderade vi mycket över, varför i all världen hade de sparats. Men tanken klarnade så småningom och det var förstås så att avknipsade spikar genom alla decennier hade sprättat iväg och gömt sig i lådor och tråg. Och med tiden så blir det ju ett ansenligt antal.