Det roligaste som finns är att vara ute i naturen och ta del av allt som händer - året runt. Mysigaste tiden är nog på våren då allt börjar om med nya möjligheter och överraskningar. Många av oss njuter bara utan att analysera men ytterligare en hel del naturnördar toppar upplevelserna med att lära sig mera om arter vare sig det gäller flora eller fauna. Jag är en av dem.
Vilka fjärilar som snurrar kring sommarfloret intresserar mig och växtlivet är kul att följa liksom fågelförekomsten, den följer jag rätt noga. Jag är en glad amatör på det området men lär mig lite mer för varje år som går. Jag kan de vanligaste arterna - de som ju alla vet vilka de är ... eller kanske inte ...
Det förvånar mig alltid lika mycket när gemene man inte känner igen en simpel blåmes eller står undrande inför en rödblära på ängen. Det basala i naturen hör till allmänbildningen tycker jag, inte minst i dagar som dessa med miljötänk och klimatförändringar som hotar.
Apropå det så blev jag en sen lördagskväll härom veckan uppringd av en mediakollega som nog skulle behöva en ornitologisk uppdatering. Han var i tjänst i mediehuset och hade på väg in på arbetsplatsen upptäckt en konstig fågel som irrade omkring i vintermörkret. Vad kunde det vara? undrade han och beskrev individen:
" Den har en jättestor tofs på huvet"!
Beskrivningen fick fantasin att gå igång på Kurirens "fågelexpert" som bad honom berätta mera om storleken på fågeln.
" Tja den har väldigt långa ben och den ser ut som ... som en liten trana ...
!!!!!!! Liten trana??!! Den 10 mars!? Nu var blodtrycket väsentligt förhöjt i andra änden av luren. Vad i fridens namn var det som hade landat, en burfågel? En exotisk fågel Fenix från yttre Seychellerna? Vid det här laget hade jag ställt mig upp liksom för att utjämna adrenalinpåslaget.
Kollegan spädde på myrorna och fantasin löpte amok.
"Nu ser jag att den har TVÅ tofsar!" förkunnade han exalterat.
Men jisses, hade fågelobservatören tagit sig något starkt innanför västen? Liten trana med två tofsar som inte kan flyga!? Hela situationen kändes mest en tidningsanka - men så klarnade tanken hos "fågelexperten".
Aaah! Nu kom jag på vad det måste vara - en vanlig men ovanligt tidig tofsvipa. En sådan måste väl kollegan ha sett förr?
"Nää, aldrig någonsin" replikerade han till en mycket förvånad fågelskådare.
Så nu kanske vi borde ta och ordna en liten baskurs i ornitologi. Rätt vad det är landar det kanske en riktig trana vid Mediehuset i Luleå. Man kan ju alltid hoppas och då får kollega Stridblom lite jämförelsematerial :) och en ny art att kryssa.