Att media inte fick fullgott tillträde vid katastrofen i Kebnekaiseområdet utreds nu. Och i kommentarsfälten rasar debatten - "media yrade runt och försvårade för räddningspersonalen och utgjorde i vissa fall problem i sig" är en synpunkt. En annan "media får aldrig utestängas på det viset - det finns ett uppdrag - att rapportera".
Vilken sida som har mest rätt är svårt att veta. Jag skulle tro att bägge har det. För tydligen så betedde sig, vid detta fall, vissa media mer än galet i jakten på information att förmedla till sina mottagare - du och jag. Samtidigt så visade hela samhället - inte minst konsumenterna av media - du och jag - att journalisternas arbete är önskvärt och viktigt.
Det resoneras mycket om medias arbete när det händer stora, svåra, intressanta saker. Saker som ibland berör ett helt land eller kanske till och med en större del av världen. Kravet är stort på information och takten på uppdatering ska vara hög säger läsare/tittare/lyssnare. "Varför skriver de inte ditt och datt!" utropar mediakonsumenten om inte uppgifter ramlar in nog fort om aktuella händelser. Å andra sidan - när media uppdaterar och håller den där höga nivån då kommer också kritiken "gamar", varför visar ni den bilden, varför skriver ni så"?
Det är ingen lätt balansgång vi har, vi som ska serva er alla med nyheter. Skulle vilja säga att vi gör så gott vi kan och uppgiften är många gånger väldigt svår. Hur nära ska man gå i en rapportering? Kan vi och hur snabbt vågar vi närma oss berörda av olycka och elände? Hur intressant är det att publicera detaljer/information som av en del upplevs som intressanta/upplysande/berörande - men som för andra ter sig som smaskiga inblickar i det alltför privata rummet.
Ja, hur beter man sig som reporter med ett uppdrag? Svaret är att det spelar en stor roll vilken styrning och värdegrund mediet ifråga har. Hur man diskuterar runt på redaktionerna vad man ska och inte ska, kan och inte kan, vill och inte vill, och HUR man närmar sig ett knepigt och svårt ämne i en tillspetsad situation när det gäller att ta snabba och rätta beslut med både hänsynstagande och mandat att rapportera. Journalistens yrkesliv handlar varje dag om avvägningar och ni ska veta att vi diskuterar allt det här ovan skrivna - varje dag!
Ibland klampar vi i klaveret, det är oundvikligt - vi är ju också bara människor. Ibland får vårt arbete stor betydelse på gott och ont, och ibland passerar det vi rapporterar bara förbi som en blå måndag utan reaktioner. Litet och stort, lätt och svårt, vi finns där varje dag och är dina ögon och öron och det är faktiskt så att vi har det uppdraget och mandatet att vara just det.
Det är lätt att glömma bort.