Det är svårt att vara ung i dag och lyckas komma in på en hård arbetsmarknad. Många står i kö till de jobb som erbjuds och inte sällan gäller det, förutom utbildning och lämplighet, att ha kontakter eller en god portion tur för att ta sig genom nålsögat till ett yrkesliv. Vägen dit är ofta kantad av tvivel och hopp och stukad självkänsla i en salig blandning. Oavsett så är all positiv coachning viktig. Den gör nämligen en tröstlös väntan lite mera dräglig och stärker självkänslan och inspirerar till att ta egna tag och ger ork att gripa alla halmstrån som finns och vända alla stenar du ser för att få ett jobb.
De flesta har ju anhöriga som påhejare men det räcker inte. Arbetsförmedlingen är en viktig institution i sin bästa form. I min värld med arbetssökande ungdomar har jag upplevt graderna av bemötande vid denna inrättning. Det ena exemplet med en personlig coach som verkligen slog knut på sig själv och jobbade stenhårt för att hjälpa ungdomen att komma in i matchen och lyckades.
Det andra tillfället när den ungdomen mot all arbetsmarknadsförmodan snabbt lyckas få ett tillfälligt jobb inte ens fick ett vänligt grattis utan ett torrt konstaterande att man ska hålla koll på när den tillfälliga arbetsperioden förmodas vara över. Här skulle man önska att det hade fått vara lite mera upplyftande passion och jubel typ "Nämen va kul, Stina!!! Grattis! Nu ska du se att du fått foten in, jobba på och tänk på att vi finns här när och om du behöver!".
Ja, tänk om det hade kunnat få låta så när en 19-åring tar vinstlotten att få ett påhugg - om än förmodat tillfälligt. Det behövs så väldigt lite för att lyfta en människa - man önskar att personer på de viktiga utposterna i samhället skulle förstå det. Att det är lika viktigt att förmedla hopp och framtidstro som ett arbete i sig.
En styrkt självkänsla ger mera svikt i den språngbräda som alla unga arbetssökande står på och gungar och gungar. Om någon säger att du duger, att du är på, ja då kanske du till sist vågar tro att du ska få ta språnget. Att vingarna kommer att bära. Alla har kapacitet men vissa behöver blåsas på lite extra - eller hur? Så ni som möter dessa unga på väg ut i livet, "gosa" lite extra med dem, tänk på att de är individer, säg att de är bra, att de kan!