I denna månaden mars har jag omgivit mig med ovanligt många tråkmånsar. Ja missförstå mig rätt - tråkiga i den bemärkelsen att de känt sig ovanligt gråa och initiativlösa. Och jag kan bara hålla med, har känt själv att ekorrhjulet snurrat lite som i klister. Jag har tröstat mig själv och vännerna med att det hela nog beror på att det ännu är en liten bit kvar till den vänliga våren, till värmen och framförallt ljuset som vi så väl behöver.
Att ha tråkigt är annars lite tabubelagt. Det är fult att gnälla och vara tillbakadragen. Om någon frågar ska man blixtsnabbt svara " jättebra" och om helger som förflutit "mysigt, trevligt, aktivt". Att man suttit tomögd framför tv:n, inte varit ut om dörren - trots godagar - nej, det säger vi knappt.
Resonerade med en kompis som är en mästare på att ställa till fest och verkligen håller kontakten med sina kompisar. Som skickar iväg uppiggande sms till jul, påsk eller en vanlig blå-måndag. Nu hade hon en dipp då ingenting, verkligen ingenting kändes kul. Allt var bara ett töcken och vardagen en havregrynsgröt utan slut.
Över en kopp kaffe och köpta vaniljkakor i storförpackning kom vi överens om att glädje och lycka det finns förvisso men att det serveras i väldigt små portioner till alla och svältperioderna kan vara både många och långa. Desto trevligare då när det är varsågod. Det gäller att uppskatta dessa stunder då de kommer, typ.
Att skrapa fram en vinst på triss är nog var mans dröm men chansen inte särskilt stor och att lyckan skulle vara bärgad vid en sådan upplevelse - nej tyvärr så är nog inte livet så enkelt. Alla bär vi på en mer eller mindre stor dos av existensiell ensamhet. Tror det är en naturlig del av oss alla och inte så farlig om den inte blir kronisk.
Det är säkert väldigt lätt att hamna i en dålig form av ensamhet. Den formen då man sitter och undrar varför inget händer eller att ingen ringer eller kommer på besök. Då har man oftast tappat insikten om att man själv kan och måste bjuda in, och om man gör det därmed bryter isolering för andra som kan vara i samma situation.
Sen finns det en väldigt aktiv och skön ensamhet. I sin bästa variant består den verkligen av ingredienserna lugn och ro, tid för tanke och planering och projektarbete utan något som stör. Sådana perioder behöver vi också ha. En ensamhet som fyller på depåerna av välmående i stället för dränerar dem.
Vår verklighet är som havet, de stora vågorna och det lugna vattnet är ytterligheterna. Det är på den småkrusiga ytan däremellan som vi alla guppar omkring som små korkar - så väldigt lika varandra även om vi inte talar om det.