Vi säger det minst 52 gånger per år, denna undanflykt för att ta tag i saker på en gång - detta mantra som får oss att känna att samvetet dövas en aning och vardagslivet åtminstone under några dagar, känns lite lugnare. Det handlar om "till helgen". Dessa stackars två lediga dagar då allt ska ordnas, upplevas, tecknas in av måsten och önskningar.
Egentligen blir ju livet ganska konstigt när vi hela tiden skjuter på saker vi måste ta itu med, vi hänskjuter göranden till en specifik tidpunkt då vi egentligen inte har en aning om vi då verkligen har den där tiden/orken/lusten att utföra det som står och väntar.
Allt vi gör och rör oss i hör ju till livet - varför inte fördela allt detta under hela veckan Om du kan sticka och plocka tranbären direkt efter jobbet varför inte göra det då? Eller om ungarnas cyklar ska smörjas och lagas, visst är det bättre att skippa tv-slöandet och fixa det på tisdagkväll så kan fredagen välkomnas med lugn och ro och mys.
Det är en chimär att vi inte "hinner" saker på vardagskvällarna. För om vi alla lät tv:n vara tyst då och i stället pysslade, ja då skulle mycket bli utfört och helgen bli den där perioden av återhämtning.
En annan sak är att vi gör samma bedömning i livets andra perioder. När det gäller årstiderna exempelvis. Då kan det låta så här "ja till våren då ska jag ..." och nu i vinter kommer jag att "ha tid att..." och i sommar då blir det "läge för ...".
I det låånga perspektivet återfinns också detta uppskjutande av saker man borde kunna krydda verkligheten med under löpande liv. Alltför många av oss lägger planer på hög. Man tror inte sällan att den dag man fyller pensionär då ska man orka dra igång det där intresset man alltid velat pyssla med. I stället för att smygstarta och roa sig under hela livet så ska allt ordnas från första arbetsfria dag. Jämför det med en brakmiddag där du ställer fram alla rätterna på en och samma gång med all dryck därtill och trycker in allt på en gång.
Risken är att man blir övermätt och tappar orken och inte riktigt hinner smaka ordentligt, njuta/ta in upplevelsen.
Gamla hjulspår är svåra att ta sig ur och jag tror att man måste träna sig på att vrida sin kompass tvärt. Höra sig själv säga att " jo det där ordnar jag i dag" och " vi kan väl ta en god middag på onsdagkväll.
Det är faktiskt inte förbjudet att dricka vin till pölsan på torsdag och låta helgen vara vit och fylld av lugn och kontemplation. Fram för tvärtomtänket :)