Hallå! Halåååååå!!!..... Är det någon fler än jag som blir galen på dagens telefonerande?
Den fasta telefonin är ju snart helt ute och utveckling till andra sätt att kommunicera ska ju betyda en förbättring. Men jag tycker snarare att det är svårare än någonsin att klara av samtal där det antingen klipper bort ord, hela meningar eller hela samtalet. Och förr i tiden kunde man utan problem falla varandra i talet i luren men se det går inte i dag.
Nää nu är det ofta bara att vänta snällt medan den ena pratat klart. Försöker man bryta in så gör eftersläpningen att man pratar förbi varandra och den som först pratat tystnar för att släppa fram den andre. Händer det tillräckligt ofta under samtalet brukar det leda till en komisk, ja eller besvärande, tystnad, då samtalspartnerna sitter och undrar om man alls ska kunna fortsätta prata och vem som ska prata först.
Det är som i tv när det är inslag med utrikeskorrar på andra sidan klotet där det tar åtta sekunder efter att studioreportern ställt frågan tills den landat hos korren som kan börja snacka för tittarna. Men hallåååå - igen - vi vanliga ringare - vi är ju i Sverige, och att inte kunna prata obehindrat är hemskt irriterande och även ett arbetshinder.
Har lagt märke till själv och hört mina arbetskamrater på tidningsredaktionen sitta och ropa, hallåå, och "förlåt jag hörde inte.. och "du det klipper i samtalet" eller "kan du gå dit det är bättre täckning".. och så vidare. Besvärligt som sagt! Och känns lika nyskapande som typ röksignaler.
Fast det är kanske så att vi inte ska tala med varandra längre utan bara kommunicera på skriftlig väg via sms till exempel. Vilket ju även det kan vara lite vanskligt ibland. Men då mera bero på utövaren än på tekniken så att säga. Jag tänker på hur det brukar sluta för en er väldigt närstående reporter som med vissa synproblem ska försöka sms:a utan glasögonen på nästippen.
Häromsistens skulle jag besvara ett senkommet meddelande från en av mina ätteläggar. Tyckte jag kunde fixa det utan att rusa upp ur sänghalmen i den mörka natten. Jag skrev snabbt ihop ett kort och kärnfullt?! meddelande och sände iväg det. Svaret lät inte vänta länge på sig ska sägas. Pling lät det i inkorgen och mottagaren greppade efter förstoringsglaset. På en lysande display kunde läsas en fullständigt obegriplig ramsa med ett innehåll man möjligen kunde gissa sig till betydelsen av. Vad hade jag skrivit!?
Under detta svaret från mottagaren - tre stillsamma frågetecken.