Har du köpt några klappar? Ska du köpa några? Och vad ska du inhandla alternativt vad önskar du dig? Frågor som är högaktuella just nu. Själv försöker jag ha en lite tillbakalutad inställning till högtiden. Mera jul än prylar och stress, typ. Det vill säga inga ekonomiska överdrifter i julklappssäcken utan mera tanken bakom.
Bland de roligaste klapparna att ge bort är de som hjälper någon som behöver det. Och det är fantastiskt att uppleva alla dem som tar av sitt överflöd och ger till någon de inte känner, bara för att de vill göra skillnad och ge de behövande en bättre dag. Såna änglar finns bland oss, det känns förtröstansfullt att se. När jag läser och hör talas om dessa får jag verkligen den där julkänslan. Man blir glad.
Generositet är trevligt och i år har jag tänkt vara extra generös med mig själv hur ego det nu än kan låta. Jag har i nästan 40 år närt en dröm och nu är den på väg att gå i uppfyllelse. Om inget oförutsett händer och jag lever och finns till i vår så öppnar jag då en fantastisk julklapp jag köpt till mig själv.
Det är ingen pryl om du nu trodde det. Vad det handlar om är att jag faktiskt ska åka och möta våren. Tillsammans med kamrater i ett ornitologiskt nätverk får jag nu äntligen uppleva något som jag länge velat - trandansen i Hornborgasjön.
Det ska bli fantastiskt. I fjol slogs alla rekord då det räknades in otroliga 26.500 tranor på en och samma gång. Förstå så maffigt det måste vara att få se och höra detta. Tänk att stå där och titta på alla dessa vårfåglar som samlat på platsen och veta att många av dem är på väg upp till våra trakter och vi får stå där och hälsa dem välkomna. Tack, snälla "tomten"!
Att förverkliga önskningar medan man kan är lite av min paroll nuförtiden och det här är prio ett. För övrigt känns det bra att få hem och träffa alla barn i juletid. Det är viktigast av allt. Få njuta av lite god mat och det vita landskapets stillhet. I år bjuder tomten också på en extra lång julledighet och den ska förstås användas. Det blir förhoppningsvis långa sköna utvikningar i naturen med kameran i hand. Lite extra tid att pyssla med fågelmatning och skådning vid fågelbordet på vischan.
Än är det några dagar kvar innan storhelgen trillar in. På min morgonpromenad mellan hem och arbete har jag tid att kontemplera. Jag tar in den gnistrade snön, tänker bort bilkaravanernas dån, lyssnar på silverklangen från sidensvansarnas tusenhövade flockar och bland dem en röst som skiljer ur sig. Det är tallbiten som sjunger när morgonen bryts till en helt ny dag.