Varför ska det vara så långt till Stockholm?
Just i dag händer det nämligen en kul sak i mitt liv men problemet är att den äger rum i huvudstaden och det är ju en bra bit dit får vi vara överens om. Inget cykelavstånd, och att dra iväg med flyget över dagen är inget ekonomiskt realistiskt alternativ givetvis. Man får inse att man är en askunge som ser de andra åka iväg till balen på slottet ... snyft!
Jag gillar att fota, har gjort det i alla tider och på senare år har jag börjat tävla med mina bilder som företrädesvis handlar om natur. Det har gått relativt bra, förra sommaren blev jag tvåa i en tävling och vann en fin gräsklippare. Nyss vann jag en signerad fotobok och ett presentkort på ett par hundra kronor i en trädgårdsfototävling, blev tvåa i bägge fallen. Den eviga tvåan kanske :)
I dagarna damp det ned ett mail från arrangören av en större fototävling. "Tack för din medverkan" inleddes mailet och undertecknad kände att modet sjönk. Jaha, här var det inte något att hämta, de är nog bara trevliga och ska tacka alla 500 som varit med tänkte jag lite svart.
Men döm om min glädje och förvåning när jag läste vidare och upptäckte något spännande. Hjärtat tog ett skutt, här stod "din bild är en av 30 som uttagits och kommer att ställas ut under tre dagar i Stockholms Galleria innan juryn tar ut de slutliga vinnarna i tre kategorier".
Jippi! Vad roligt! Även om detta nog är det närmaste en Stockholmsutställning som man någonsin kommer. I vilken kategori jag är en av tio som ska slåss om en fin fotoutrustning, säger inte mailet. Det visar sig just i dag då utställningen öppnas. Kriterierna är design, komfort och elegans. Är det kanske porträttet av en ljuv blåklocka, den
fotoshoppade blåa rosen eller kanske svanen som drar över himlavalvet som de valt ut. Och de andra som tävlar, månne vilka läckra alster de ska mörda mina chanser med ..?
I Stockholms folkrika Galleria mitt i staden ställs alla bilderna ut till allmänt beskådande, sen kommer juryns enväldiga dom. Tre vinner och 27 försvinner, djungelns hårda lag. Sånt är tävlingars förutsättning.
"Det är i alla fall roligt att få komma fram" tänker jag likt den vanliga kommentaren från folk i Ring så spelar vi. Även om det skulle gå åt skogen med musik så gör det inget. Det känns hedrande att ha fått vara med och mäta sig med likasinnade kreatörer.
Dock, nog hade det varit kul att få vara med själv där det händer och särskilt när man är en av huvudpersonerna. Just nu känns det lite som att man är bjuden på fest men kalaset pågår någon helt annan stans än där du själv är.