Vad tur att vi har fyra årstider i detta landet. För människan behöver variation. Så här på våren märks det extra tydligt. Det läggs in en överväxel överallt. I stan sopas gator och städas undan skräp. De första tuffa blommorna har placerats ut. Hemma på gårdarna räfsas och provas om tjälen tillåter byggprojekt att starta.
Vi rustar för utelivet och säger hej till grannarna som vi knappt sett på hela långa vintern. Det binds fiskeflugor och sätts om plantor. Det putsas vinterglåmiga fönster och såptvättas altaner. Från djupet av bodar och garage hämtas utemöbler fram och grillgaller genomgår förvandlingar inför sommarens drabbningar.
Förra veckan tog jag min första cykeltur på ett gammalt ök jag köpt på kommunens återvinning. En urgammal damcykel som sett sina bästa dagar rent visuellt men som har mycket att ge funktionellt. En riktig drömhoj. Frihetskänslan med en cykel är oslagbar. Långa tradiga promenader förbytta till blixtsnabba turer mot jobbet eller ledigheten.
Våren är också en tid så många blir stressade, ja rent deprimerade. Alla krav som dyker upp gör att man knappt vet vilken ände man ska börja. Man vill ju så mycket i en ekvation som aldrig kommer att gå ihop - det är bara att inse och känna sig nöjd om man får till en tiondel av allt man har på sin önskelista.
I sommar behöver jag slipa fönstersmygar och nog hade det varit roligt om jag hunnit fixa det plus målat dom också. Men det lär nog inte ske. Jag har bestämt mig för att varje färdigställt fönster är en bonus. Resonerar man så blir man inte frustrerad. Det kommer ju ännu en vår som den svage kallar höst.
Sommaren innebär massor av jobb som man skapar åt sig själv. Fast samtidigt är det ju faktiskt roligt och kreativt att ha något på gång, vad det än må vara. Trädgårdspyssel är min svaghet. I år hoppas jag att jag äntligen ska komma mig för att flytta bort en rabatt från huset. Det är inte bra att ha tät grönska mot fasader och det är mycket lättare att komma åt ogräset i en fristående blomsteräng. Vi får se, ambitionen är alltid som högst innan det är dags att ta tag i grepen eller spaden :)
Förra sommaren var bortkastad, med blygsam värme. Tomaterna rodnade aldrig, chilin stod och huttrade och gladiolusarna fick drivas inomhus. I år har jag satt en ny sort som är rosaorange. Mina förhoppningar är höga, jag kan se de vackra stänglarna i den gamla gröna vackra vasen som kompisen förärade mig.
Till sist! Det har varit roligt att få dela vardagsfunderingar med er och tack så mycket för glada tillrop under alla årens lopp! Allt har en ände även om järnspettet har två. Med denna krönika sätter jag nu punkt.