Jag tycker sådär om vintern men snön är fantastisk. Jo, jag hör att det låter en smula motsägelsefullt. Men när den första snön landar och lägger sig blir hela världen så ljus och vacker. Jag tycker man får nästan en euforisk känsla, som att det vita ljuset nästan sugs upp i alla kroppens celler. Flum, flum tänker du som läser kanske. Då får du tycka det.
När jag häromdagen var in på SMHI:s av väderinfo sprängfyllda sajt så hamnade jag på avdelningen snöflingor. Denna för det mesta sexarmade skapelse made in heaven. Egentligen är det ju inte klokt hur vackra dom är. Och det finns inte en enda som är lik den andra. Snö borde verkligen få titeln världens åttonde underverk. Det är tydligen något med vattenmolekylens uppbyggnad som skapar dessa otroliga mönster.
Jag läser vidare om snöflingorna, hur när de klumpar ihop sig i luften kan bli riktigt stora flak eller ”lapphandskar” som de beskrivs som. Här i norr kallar vi dem väl närmast lappvantar,
eller ...? ”Flak” på storleken åtta centimeter kan det bli säger experterna. Det kallar jag snöfall.
Någonstans på denna sajt har jag också nån gång läst om stora snöfall för länge sen då en ”snökanon” som väderläget kallas, gjorde att folk i de drabbade områdena inte hittade hem. De förirrade sig och frös ihjäl, vissa bara meter från gård och grind. Då ryser man lätt vid åtanken. Vinterväder är verkligen en makt att ha respekt för, minsann.
Den så kallade Bondepraktikan, en landsbygdens bibel förr i tiden, är numera avskriven som nys av dagens moderna människor. Men ännu tänker man på den, inte minst en höst som denna då rönnarna är galet nedtyngda av rönnbär. När löven har fallit står de där blodröda och lyser. Ja och vad säger då den urmodiga praktikan, jo att ”rönnen kan inte bära två bördor”. Här är det öppet för tolkning men i min värld så betyder det att om det är mycket rönnbär så blir det lite snö och en vargavinter.
Med tanke på den rekordartade förekomsten av präktiga rönnbärsklasar så är det väl då goda möjligheter att vi får se kvicksilvret krypa ned till siffran 40 igen. Köldchocken innan millennieskiftet är i gott minne.
På tal om rönnbär så borde man ju plocka lite och göra rönnbärsgelé och tranbären måste man ju försöka hinna med att få hem. Hinner snön före är det bara att glömma denna årets allra sista skörd i naturens rika skafferi.
Tranbäret är svårt att se redan på den bara mossan. Det bäddar in sig som en blodsdroppe och somliga får pillas ur myrens frusna grepp. Men jobbet är värt alla kalla fingrar och tår när man njuter denna särpräglade smak till en god stek eller västerbottenspajen med Karl Johan som ackompanjemang.