Inte för att jag vet, men jag har känslan av att dagens skolbarn visserligen får läsa om djur och natur i skolan. Men, får de komma ut och titta på den i en utsträckning som i vart fall jag tycker vore önskvärd? Får de lära sig det elementära när det gäller flora och fauna? Och får de i tillräckliga doser vara med om det njutbara, friskvårdande, mysiga i att följa naturens liv med årstidernas växlingar?
Naturromantiker? tänker ni kanske angående min synpunkt. Jovars, det kan jag gärna erkänna, till och med en stor sådan. Jag kan kasta mig upp ur den goa sänghalmen en tidig sovmorgon en vårhelg på grund av ljudet av flyttfåglarna som närmar sig. Jag måste bara se skådespelet.
De första styvmorsviolerna på försommarängarna är en direktinjektion av livshopp. Jag bara är sån och jag hoppas att dagens barn får chans att känna samma saker. Många barn och unga har turen att ha föräldrar och andra anhöriga som introducerar dem. Men andra kanske inte har samma lycka. Jag tror att många unga har en längtan som inte får något utlopp på grund av avsaknad av mentorer. Det gör mig väldigt ledsen. För jag tror nämligen att detta är viktigt och till och med kan ha en välgörande effekt på unga sinnen.
Ja, ok, nu lät jag som en gammal tant men jag står för det jag just skrev. Att få sitta runt en mysig sprakande eld i vacker natur och suga i sig en kopp skogskaffe medan naturen spelar upp sin ständigt skiftande performance är ett underbart och "gratis" nöje. Och att man mår gott efter en sån exkursion kan många skriva under på. Rena hälsokuren för kropp och knopp. Det är till och med vetenskaplig beprövat.
Jag hoppas att skolorna trots ansträngda budgetar gräver loss lite slantar till en bussfärd ut i bushen. Att man knallar iväg på skogspromenad eller cyklar till något fint naturavsnitt i staden/byn. Det behövs så lite.
Men är dagens unga intresserade av naturliv då? Tja, kanske inte alla men fler än man tror. I somras kom mina lätta fördomar på skam när några unga kamrater till ett av barnen intresserade sig för en fjärilsbibel jag visade dem. Det blev en lång stund av intensiv bläddring i boken och diskussion om vilka sorter vi kan få se här. De gav sig inte förrän de förstått systematiken över hur boken var upplagd och de tittade intresserat på förevisningen om vilka underbara fladdrande individer som undertecknad lyckats få se. Det var en fröjd att se dessa ungdomars intresse.
Vi vuxna har ett stort ansvar att bjuda på de kunskaper vi har och inspirera - både våra egna och andras ungar. Vi ska vara generösa med dem, låna ut kikaren, förse dem med facklitteratur och bjuda på skjuts vid tillfälle. Helt naturligt:)