Lite bajs muntrar alltid upp.
Va? Nää, jag har inte hamnat i kiss och bajsåldern igen. Men visst är det väl lite halvförbjudet skoj när det handlar om detta ämne. Tänker på amerikanska skämtklipp som en kollega skickade mig på mailen. En serie dråpliga "doldakameransituationer" där en variant var mannen som rastar sin hund i parken. Samtidigt äter han typ en brownie som han har en bit papper om.
Så"tappar " han den bruna bullen strax efter hundens hasor och böjer sig ned och tar upp den kletiga godsaken med pappret. I klippet speglas detta tilltag från de omgivande parkbesökarnas vy och ja ni förstår hur reaktionen blir där när mannen ler blitt och tar en rejäl tugga av det som betraktaren tror är ... ja ... just det.
Månntro jag har berättat för er tidigare om vännerna som var på bilresa i våras när flyttfåglarna började väntas till vårt vackra län? De närmade sig ett större samhälle och så plötsligt blickar de mot skyn och utropar "men titta tranor". Mer hinner de inte säga förrän det säger splosch!! och det blir "kväller" för att travestera ur filmen Ronja Rövardotter".
Och vi kan ju komma överens om att det inte handlade om en obetydlig måsskit som landade på bilens vindruta. Nej, det var bara för de förvånade makarna att styra in på närmaste bensinstation och spola rent efter vårprimörerna.
Att sitta på älgpass i ett torn är en central roll i en älgjakt. Men det kan innebära många stillsamma timmar innan något vitalt händer och när nöden pockar så måste man ju till slut lyda. Är man herre kan man nog lätta på blåsan från sin höga höjd utan att tappa fokus på jagandet.
Men värre är om det är det stora som gör sig påmint. Då gäller det att krypa ned till marknivå och det brukar väl gå bra det med. Om inte skogens konung just då råkar styra stegen rakt mot passet förstås, och nej vi talar inte om majestätet i Kukkola.
Det här råkade en skytt i länet ut för nyligen. Precis när han rasslat ned från tornet och skickat brallorna till knänivå sprakade det till i kommunikationsradion (också)."Älg på väg" var budskapet från de taggade jaktkamraterna. Vad göra? Ja en älgjägare gnäller inte när det gäller utan "kniper ihop" och slänger sig upp i tornet igen och pang, ett skott och älgen är bärgad.
"Skitbra siktat" kan ju tänka sig att jaktkamraterna tyckte och inte minst sen när de förstod vilken bedrift som låg bakom fällandet. Och jägaren - ja vederbörande kunde efter väl uträttat jaktvärv återgå till att uträtta det han hade påbörjat strax innan. Det kallar jag närvaro.