Jag brukar aldrig ha något dignande julbord. Men däremot så är jag noga med att mina favoriträtter finns med.
Dit hör hemrullade köttbullar, brunkål efter mitt skånska arv, rökt lax, ägg med majonnäs och räktopping, hemlagad Janssons, ugnsomelett med sparris eller svampstuvning eller kanske båda varianterna, sill förstås. Efterrätt är en överkurs en julafton anser jag för min del men gärna en ris à la malta på kvällen och gärna med en sylt av sommarens hallon eller åkerbär till den.
I mitt eget tjäll så tycker jag det räcker med julemat en av dagarna, sen är jag ganska mätt på den. Övriga dagar tycker jag det är roligare med en vanlig god middag. En långkokt seg och billig fransyska som blir en mjäll upplevelse som porterstek är ett tips. Såsen blir helt underbar! Och har du hittat tranbär på kalla myrar så gnistrar de underskönt därtill.
Man behöver inte alltid ruinera sig på dyrbara råvaror är min tanke. Visst är det läckert med en flott renstek eller filé av finaste oxkött men varför lägga snabbsmälta kronor på det när man kan göra lika flott käk till betydligt snällare utgiftsnivå. Och på kuppen kan man använda slantarna till något kuligare.
Maten vid jul är viktig, men viktigast av allt tycker jag det är med fina ljus och vackra julblomster. Något gott i glaset och ljuvliga karameller sätter min julstämning bäst. Och allra juligast kanske firar jag med en präktig trädgårdstidning- för jul och nyår för en trädgårdsnörd är ju porten till de excesser som komma skall.
Jag har visserligen sparat en del frön från den gångna sommaren så jag har en del att leka med redan. Men nya blomster och lökar och rötter frestar alltid den som ser världen i grönt.
Frågar man mig vilken högtid jag gillar bäst så får man ett blixtsnabbt svar. Nyåret har alltid varit min favvo-tid. Ett nytt år med nya möjligheterna ligger framför, ett lugn inträder där det inte finns någon plikt att tindra med ögonen, möjligen våndas över något nyårslöfte avgivet i någon svag stund.
I morrn är det lucia, ljusets högtid. Lussandet i stugorna är viktigt för många människor. Som skolflicka deltog jag i lussetågen runt hembyn. Vi fick ledigt en stund från skolan och uppsökte bland annat ålderdomshemmet som det hette då. Minns särskilt en gammal farbror i sin säng på ett av rummen. Hur han gladdes åt åsynen av oss och sången.
Han sträckte ut handen mot oss med en krona han hittat på nattygsbordet, men vi var blyga och ingen tog den. Det ångrar jag i dag. Inte för slantens skull men för att vi borde ha tagit emot en utsträckt hand.
En stämningsfull lucia tillönskas du av ..